Sistnämnda märke egde dock icke länge bestånd. itan inhöggs år 1768 ett annat märke uti en sten pfvanför fallet. I skrifvelse den 22 Augusti 1757 meddelade k. kammarkollegium landshöfdingen baron Råamb att, sedan anbefallda undersökningar blif: vit versställda, K. M:t uti bref den 16 nämnde månad i nåder förordnat, bland annat, att upp: karg af Tysk Hyndevadsfallet från torpet Tysk Hyndevad på norra sidan borde samma års sommar företagas och i verket ställas till 170 alnar i längd, 20 alnar i bredd och åtmin: stone 2 alnar i djuplek, att nedanför sagde fall 2fter kronans förut der hafda, men år 1738 flyttade ålkistor, qvarblifna stenrösen äfven borde bortrensas, sawt att i afseende å de i Hyndevadssundet och Segersjö(Qvisla?) ån uppbygdå fiskvasar, såsom till någon del hinderliga för Hjelmarevattnets fria aflopp borde, efter veder: börandes hörande, så föranstaltas att dessa vasar kunde flyttas till lägligare ställen, .der ån vore af större bredd. Slutligen omnämnes, att K. M:t gillat hvad förrättningsmännen bestämt rörande den vattenhöjd, som till segelfartens vidmakthållande mellan Örebrooch Arboga slussverk ansetts nödig och blifvit i jordfasta berg: hällar flerstädes vid Hjelmarens stränder utmärkt. Om verkställande af de gifna föreskrifterna an: madades landshöfdingen draga nödig försorg. År 1758 den 7 April anmälde baron v. Stegroth i skrifvelse till k. kammarkollegium, att rensning af Hyndevadsfallet blifvit nästföregående år verkställd i enlighet med hvad i förslaget funnes bestämdt. Tillika föreslogs, att rens: ning af hela fallet, särdeles vid högrastranden, äfven borde ske. Sedan, i anledning af förnyade klagomål, undersökningar 1769 ånyo försiggått, och åtgärder vidtagits till förekommande af vattnets öfversvämning, lärer någon tid derefter klagan åter försports, då baron von Siegroth i skrifvelse till landshöfdingen baron Hamilton uppgifver bästa medlet vara att gräfya en lämplig graf till vatt: nets modererande. Efter flera års förlopp blefvo ytt rligare undersökningar verkstälda samt betänkanden och planer afgifna, hufvudsakligen af öfverstelöjtnanten Hellström: men ännu var fråga endast om ett hastigare afledande af det i Hjelmaren häftigt tillströmmande flodvattnet, som verkade hinderligt för afbergande af fer å de lågländta ängsoch mossfälten, hvilka på våren och sommaren öfversvämmades. Det af öfverstelöjtnan: ten Hellström den 27 Februari 1821 afgifna, utaf kartor och ritningar åtföljda betänkande och förslag, rörande afledandet af öfverflödigt vatten utur sjön Hjelmaren. föranledde visserligen ett sammanträde med Hjelmarens strandegare och dem, som kunde hafva nytta eller skada af Hjelmarens I re eller sänkning, vid Lennäs ästgifvaregård den 7 Juni 1822 inför konungens pefallningshafvande i Nyköpings och Örebro län; men dervid visade sig icke någon ifver för företagets utförande. Endast egaren till Wärhulta säteri fordrade sänkning och det ena af ombuden för Stora Mellösa socken uppförandet af ett brädaflopp med skidbord vid Hyndevad. Dere: mot förekommo protester från Hjelmare kanaloch slussverksbolag i afgifvet betänkande af bolagets öfvermekanikus kapten J. Edström från Örebro stad samt andra på Eg trafike: rande, egarne till vattenverk och fisken i Eskils: tuna ström med flera. Att under sådana förhållanden sänkningsfrågan måste afstanna var gif: vet, och det beslut hvarom alla de vid samman trädet närvarande sig förenade, blef att till Eders Kongl. Maj:t ingå med en underdånig anmälan om behofvet af en på längre tids observationer grundad vetenskaplig undersöknins af Hjelmarens vattenhöjd, aflopp och afdunstning; hvar rörutan bestämdes, att de uti ett berg vid Ar ninge inslagne åtta stycken borrhål samt medelafståndet mellan de två horisontala linierna uti rianfeln på Hyndevads vattenmärke skulle an: ses såsom de punkter hvarefter Hjelmarens vatrenhöjd tills vidare och intill dess annorlunda kunde varda faststäldt, borde regleras. Såsom förut är nämndt, hade bland andrå Hjelmare kanalbolag vid sammanträdet i Len: näs. den 7 Juni 1822 protesterat mot Hjelmarent sänkning, och som i sednare tider det blifvit ifrägasatt, att TER bifall till det förslag sont sökandena nu likasom år 1853, i underdånighet anhållit måtte få läggas till grund för den blif vande sänkningen at Hjelmaren, segelfarten å gämnde sjö och kanalen: till Mälaren skalle ge nom ett minskadt segeldjup blifva inskränkt til nindre djupgäende fartyg, hvilket förhållandt möjligen skulle kunna hafva ett menligt infly-ande icke allenast på kanalbolaget, utan äfvet ,å alla dem som trafikera såväl Hjelmaren son. Mälaren, torde. .det vara på sitt ställe att hä vämna nägra ord om kanalens och det nuvarandt xanalbolagets tilikomst. Hjelmare slussverk är urgammalt, men i de .kick detsamma nu befinnes, ej äldre än -sedar (819—1828, under hvilka år verket totalt om aygdes. Innan denna ombygnad Pipornder nade undersökning å kanalsträckan blifvit hål en af framlidne statsrådet grefve B. B. von Pla en, som rörande det äldre der befintliga slussverket, i afgifvet utlåtande den 29 Januari 1816. bland annat yttrar: Detta slussverk, okindt til sitt ursprung; uppstiger sannolikt till sen vida högre ålder, än som i allmänhet förmodas; det är ejsendast det äldsta i. riket och nästan i Europa Jå man med visshet kan hänföra det till Gustaf den förstes och Carl den niondes tidehvarf. utan sannolikt sammanknyter det sig med en segelfart från äldsta tider, då farkosterna drogos äfver vissa obetydliga landttungor.4 I detta ut låtande, deri grefve von Platen föreslår slussverkets ombyggnad och sjelfva kanalliniens från Damsjön till Arboga å förändring, förekommer äfven, att den vattenyta Hjelmaren då egde. alldeles oundgänglig för kanalanisefningene be stånd och fullkomlighet, vore betydligen under hvad den af naturen varit, efter en betydlig rensning.i strömmynningen kunde bevisas hatva egt rum; att kanalen aldrig varit pik naturligt ut lopp för Hjelmaren, samt att Hjelmaren omöjligen kunde sänkas, utan att förstöra hela farten derå. Med gillande af den utaf grefve von Platen SN KR planen för kanalens omwbyggnad och förklarande, att det äldre år 1769 inom Örebro stad bildade bolagets förbindelse att för slussverket ansvara icke längre cgde rum, utfärdade E. K. M:t, genom kungörelse den 31 Juli 1816 privilegier åt ett bolag för att, under namn af Hjelmarekanaloch slussverksbolag, ombygga och fullborda samt derefter allt framgenti everldeliga tider ega och underhålla Hjelmarekanal och slussverk, med vilkor och förmåner, som i nyssberörda kongl. kungörelse finnas bestämda. Bland andra föreskrifter påträffas här, att den nya kanalen borde erhålla 7 fots vattendjup vid lägsta vattenhöjd, och att horisontala kanalbotten emellan Westmanlands-slussen och Hjelmaren komme att tördjupas till 10 fot under det i Arningeberget vid östra stranden af Wärhultasjön befintliga märke. Efter sedermera skedd inbjudning bildades ock då på bestämda grunder det nuvarande Hjelmare kanaloch slussverksbolag. På kanalens ombyggnad blefro betydliga kapitaler nedlagda. Gä är lika litet, som Tvid andra dylika företag, voro de i kostnadsförslaget beräknade summor tillräckliga. Efter beslut vid 1818 och 1823 årens riksdagar bidrog statsverket till omförmälda ombyggnad med cj mindre än 730.000 rdr bLko, hvilka penningar MEET TERES VETA VIOG TE FIT RAN TORNE