VISTLVA Illa TU. BUU UJCIIIETLE Underpant i lös egendom. Till Redaktionen af Aftonbladet. Såsom svar å den i Aftonbladet för den 4 och 5 December införda : uppsats om förslaget till underpant i lös egendora anhålla vi om plats för följande: s Vi ifra för en offentlig diskussion af juridiska frågor i vårt fosterland, och under det fullkomliga nedan, hvari den litterära diskussionen i dessa ämnen för närvarande befinner sig, hafva vi, under erkännande af all den ?oförmåga? vår. motståndare tillägger oss, velat våga ett försök att dra ett obetydligt strå till stacken. Då vi dervid till granskning företogo ett af högsta domstolen meddeladt utlåtande, hvari hvarje ledamot afcifvit ett särskildt yttrande; voro vi nödsakade att särskildt betrakta hvart och ett af dessa, dervid det ieke var vårt fel om ett, från hvilket de öfriga — må detta omdöme oss tillåtas — på ett särdeles-fördelaktigt sätt skiljde sig, befanns ådaga-lägga inkonseqvenser? eller brist på sam-manhang?. Något annat eller vidare hafva: vi ej yttrat. Till inkonseqvens kan enhvar lätteligen göra sig skyldig; en anmärkni derom innebär ej någon förolämpning, 0 vid sådant förhållande synes oss vår motståndares utfall icke berättigade. Att i en vetenskaplig diskussion, börjad under anonymitetens slöja, lyfta på denna, för att. göra en person till föremål för anfall och: linsinuationer, röjer en fullkomlig brist på uppfattning af tryckfrihetens väsende — en brist på takt, som förflyttar oss i minnet till Grevesmöhlens dagar. Personerna höra ej hit. Detär icke heller genom försäkrin-. gar om motståndares okunnighet man öfver. tygar den allmänhet, till hvilken man talar. et-är genom ett enkelt och sansadt framläggande af skäl man sätter denna allmänhet i tillfälle att sjelf fälla detta omdöme. Det är detta vi vilja försöka och, till undvikande af all vidlyftig mångordighet, inskränka oss till att vidröra, för att nyttja vår motståndares ord, den utgångspunkt: för hans framställning, hvarpå denna helt: och hållet hvilar. Alla prioriterade; eller med förmånsrättt framför andra utgående fordringar i ettun4der utredning stäldt bot — säger författa-ren — bilda (då man undantager den för-Smånsrätt, som grundas på handfåagen Cpant, eller på pant med införsel i fast egendom), såsom kändt är, enligt alla nyare lagstiftningar, likasom redan enligt den tgamla romerska, två hufvudklasser: privileXgierade och hynpotekariska. Denna indelning af förmånsrätterna visar sig vid första påseendet sakna, hvad som likväl anses för hufvudvilkoret vid hvarje indelning. Den är ej uttömmande; Författaren måste nemligen genast göra två undantag, och bland dem ett af den vigt, som handfångenpant, 1vilken kan sägas vara Yutgångspunkten för all panträtt; En indelning af panträtterna, hvilken upptager handfången pant bland undantagen, är en. orimlighet. För den Cgamla romerska lagstiftningent: är denna indelning också fullkomligt främ-mande. Förmånsrätternas indelning efter den ganlåe romerska lagstiftningen, hvilken i dette, li kasom i de flesta afseenden, ligger till grund för vår rättsuppfattnirg, var i: pignus, elle. handfången pant, och hypotheca, eler v.aderpant; och denna sednare åter indelwics, enligt de nyare romerska rättsåsigtear a, i laglig, tyst, eller offentuig, uttryeklig. Hvad vår motståndare. menar rTaed alla nyare lagstiftningarX veta vi nu ej falllemligt; men under antogande att han eri åtminstone innefattar der franska, b vilken, såsom vi veta, gäller i en stor del sf Europa och hvilken just skiljer emellan priviltges och ht potböquest, vilja vi ådagalägga att han ej känner denna. Med privilegieradet förstår vår motståndare: de fordringar, i hvilka lägen sjelf och endast lagen, i betraktande af deras särskilda grund och. beskaffenhet, på förchand och oberoenrse ut någon derom mellan gäldenär och. buörgenär träffad öfverSebskommelse, wader vissa förutsättningar, tillagt privilegiet, att vid konkurrens mellan två eller flera borgenärer utgå med Sförmånsrätt, d. v. s. han benämner privi-legierade fordringar hvad vi här ofvan kal-lat, i öfverensstämmelse Med det romerska begreppet: bypotheca legalis; han nämner bland exemwjlen: Sfurdran hos förmyndare för barna-arf. MA Icke så den franska 1agets icke eller den belgiska eller holländskas hvars bypoteksOrdningar i sednare tider blifvit reviderade. I dessu lagar kallas nemligen endasi vissa af de fordringar, som äro att hänföra till hypotheca legalis: privilöges. Öm man skulle försöka karaktemsera dessa, så angå de i allmänhet mindre belopp, som anses ej så mycket. förminska tillgångarne i boet. De species af hypotltea egnkier som på ett mera känubart sätt affiektera boet, såsom: barna-arf; hustrus dos, statens fordran hos: Bing nh ävdamän ballas at nevilårmre Nan .