rekommer icke någon sådan i Norge.o Denna brist på indelta (stam-) trupper hbarih man sökt ersätta derigenom, att den del afio de värnepligtiga, som inrulleras till linien, Is undergår en vida längre öfning än hos ossjs och inkommenderas turvis. till tjenstgöring, if dels i Kristiania och dels i de norska fistli ningarne. Då det kan vara åf intresse att närmareilr lära känna huru det norska försvarsväsendet är organiseradt — (jag har ofta erfarit huru oriktiga föreställningar man derom hyser hos oss) — skall jag längre fram meddela en öfversigt deraf. — I förbigående och mera såsom en kuriositet vill jag dock här omnämna, att det vid kröningen paraderande kavalleriet uteslutande begagnade hingstar, hvilka samtliga voro af en utmärkt styrka, de flesta särdeles vackra och sågo ståtliga ut med sina breda bringor och långa manar. Då en äldre militär, een bekantskap jag förvärfvade på en middag hos konsul H. P. Jensen, erfor min önskan att få bese fästningsanläggningarne på Munkholmen, erbjöd han sig genast att följande morgonen blifva min ledsagare dit. En väl bemannad båt förde oss ut på den vackra fjorden, förbi en del af eskadern, och vilade snart till vid Munkholmen — en liten klippö, som dominerar inloppet till Throndhjems hamn. Munkholmen har sin egen historia. Iäldsta tider begagnades den till — afrättsplats. Der stod den galge, i hvilken Olof Tryggvason lät uppsätta Hakon Jarls och hans trogne träls, arkers, hufvuden. Längre fram uppfördes der det första munkklostret i Norge (1028). Vid reformationens införande blef ön formligen belägrad och intagen. Då efter freden i Roskild Throndhjems län blef afträdt till Sverge, förseddes Munkholmen med några skansar, som jemte staden tappert försvarades af Clas Stjernsköld, sedan kriget mellan Sverge och Danmark ånyo utbrutit. Stjeriisköld måste dock etter en flera veckors hård belägring öfvergifva både Throndhjem och Munkholmen (den 16 December 1658). Påföljande året blef den sednare ytterligare befästad, dervid de gamla klosterlemningarne intogos i fästningen. Den har sedermera under olika perioder blifvit förstärkt, 1528 ombygd och 1848 betydligt utvidgad samt försedd med 24 kanoner al gröfsta kaliber. Att Throndhjem utgör en v:gtig strategisk punkt i händelse af ett kri med Ryssland är otvifvelaktigt. Rysslan har alltid haft lystna blickar fästade på det aordliga Norge, från hva:s fiskrika fjordar den nordliga ryska befolkningen redan länge hemtat en stor del af sin föda. Det nordliga Norges-många förträffliga hamnar äro året om tillgängliga och skulle i ryssarnes ego bereda ett nytt och säkert tillträde till det öfriga Europa. Det är derföre som norrmännen — och med allt skäl — varit så angelägna, att den svensk-norska konsulsbeställningen i Arkangel innehafves af en i sjöväsendet hemmastadd person, som med uppmärksamhet kan följa Rysslands åtgärder på denna vigtiga punkt, der en stor del af Finnmarkens befolkning mot fiskvaror tillbyter sig mjöl och spanmål, men dit något svenskt fartyg ytterst sällan kommer. Den svensk-norske konsuln i Arkangel är således en militärisk utpost mot den ryska kolossen af lika stor vigt för Norge, som å andra sidan den svensk-norske konsuln i Helsingfors är eller borde vara en utpost mot samma koloss på den farligaste punkten för oss. Emellan dessa begge konsulers ställning och Ng är dock en himmelsvid skilnad. en förre är beröfvad nästan alla ett civiliseradt umgängeslifs njutningar: klimatet är osundt, de långa vintrarne förfärliga, sommarn ytterst kort och vegetationen tvinande; vår generalkonsul i Helsingfors åter får tillbringa sitt lif isen större stad, rik på umgänge och förströelse: den förre är en utmärkt sjöofficer: den sednare f. d. prestman, men hög frimurare. Turisterna besöka dock icke Munkholmen för sjelfva fästningens skull, utan mera för att bese det ställe der en stor j olitisk martyr som statsfånge framlefvat aderton långs år. Det var nemligen den köpenhamnske vintapparsonen Peder Schumacher, hvilker efter att först genom sina ovanliga själsegenskaper, som gjorde honom till en af Europas utmärktaste statsmän, hafva blifvit adlad med namnet Griffenfeldt och vidare upphöjd tili de högsta värdigheteri Danmark, plötsliger föll ett offer för den grymiwa och herrsklystna enkedrottningen Sofia Amalias och danska adelns hat, och förrådd af Christian V, hvars utmärkte minister han varit, dömdes såsom Shögförrädaret från lif, ära och gods, men benådad på afrättsplatsen med evigt fängelseX, sedan förvarades först i fyrr år på Köpenhamns kastell och sedan i aderton år på Munkholmen, der han med den utsöktaste grymhet blef behandlad, beröfvades böcker och skrifmaterialier samt alls andra oskyldiga medel som kunde förkorta fängelsets rysliga enslighet. Först året före sin död blef han lösgifven, men förmådde då ej återvända till Danmark, utan afled i Throndhjem. Efterverlden har gifvit honon full rättvisa. — Det fängelserum, hvari har varit inspärrad, har vid en ombyggnad blifvit tillintetgjordt tillika med de många inskrilter som han för att förnöta tiden hade inristat i murarne. Utan tvifvel utgjorde desss inskrifter — likasom hela hans i en gripande kommentar till den ofta sagds aldrig nog öfta upprepåde satsen; förlite: eder icke uppå furstar. Om mina reseskizzer från Throndhjen icke redan blifvit vida längre än som förs ingick i min plan, skulle jag ännu kunne: meddela åtskilligt af intresse; men utrymme förbjuder det. Jag hade så gerna vels lemna en öfversigt af eller åtminstone kur nat orda åtskilligt om Thromdhjems ganskt betydliga handelsaffärer, som bereda stater en direkt årlig inkomst af närmare. e million rdr rmt allenast genom tullbevill