Aftonbladet – 7 januari 1862, sida 3

Rätiegångeoch Polissaker. Norstedtska målet Vi meddela här rådhusrättens under der 31 December afkunnade utslag i detta mål. jemte dervid fogade rese vationer, sålydande: SD. — åse la Parterna fingo härefter afträda medan rätten öfverlade till utslag; och sedan under denna öfverläggning fråga väckts, huruvida ansvar i målet borde litteratören Minnich och f. d. borgmästaren Mellbin af uppgifna orsaker. ådömas. men rättens pluralitet ansett att denna fråga, såsom icke af parterna sjelfva framkallad, ej bör till något yttrande af rätten föranleda, beslutades efter omröstning och rösternas sammanjemkning, enligt de i 23 kapitlet 4 S rättegångsbalken stadgade grunder, följande Utslag: Hvad först angår de emot åtskilliga i målet hörda vittnen framstälda jäfsanmärkningar, öfver hvilka rådhusrätten icke under målets handlä g läggning utlåtande meddelat; så finner rådhusrätten samma anmärkningar och derpå grundade påståenden icke förtjena afseende vidare än att, då dels enkan Johanna Maria Carlsson, efter hvad hon vidgått och förekomna omständigheter bekräftat, vid afläggandet af sitt vittnesmål, hyste hat och bitterhet mot tilltalade poliskonstapeln Fredrik Wiström och således var såsom hans uppenbara ovän att anse, dels ock smeden Johan Petter Raab visat sig i sin utsago ostadig och blifvit beträdd med stridiga uppgifter, rådhusrätten förklarar enkan Carlsson och smeden Raab, den förra emot 17 kapitlet 7 s rättegångsbalken och den sednare emot 26 i samma kapitel, icke kurina som giltiga vittnen antagas, utan frånkännes deras 3 rättelser allt vitsord. Vidkommande sedermera sjelfva saken, så alldenstund tilltalade förre kronoarbetskarlen Carl Theodor Reinhold Jerngren erkänt, att han, utaf de onsdagen den 24 sistlidne Juli från enkefru Maria Steuch olofligen och medelst inbrott i huset n:o 26 vid Drottninggatan tillgripna, nu ifrågavarande effekter, innehaft samt, med vetskap om att de varit egaren genom stöld frånhände, på förmiddagen den 30 i samma månad åt hustru Maria Bernhardina Norstedt utbjudit till salu och aflemnat i ett papper inlagda en gulddosa, två armband med äkta perlor, en koljekedja, ett porn med guldinfattning, en fald: brosch, två örringar, en emaljerad ring, ett skärpspänne, en hårnål med guldkula, en pung med silfverlås och 6 silfvermedaljer, värderade till 288 rdr rmt; fördenskull och emedan Jerngren följaktligen, ehuru icke öfvertygad att hafva begått sjelfva stölden, likväl, enligt 18 i kgl. förordningen IE ansvar för stöld, snatteri och rån den 4 Maj 1855, skall, med afseende å värdet af det gods, hvarmed han på omförmälda sätt tagit brottslig befattning, straffas för stöld, pröfvar, enär Jerngren tillförene undergått bestraffning för 1:sta resan sådant brott, rådhusrätten, i förmågo af 1 och 14 88 i högstberörde kongl. förordning, rättvist dömma Jerngren, att nu för andra resan stöld böta godsets förut nämnda värde 3 gånger med 864 rdr rmt, eller i brist af tillgång till böter, undergå 28 dagars färgelse vid vatten och bröd samt att i 2 år och 6 månader till straffarbete hållas. Emot anklagade hustru Maria Bernhardina Norstedt, som medgifvit att i hennes uti huset n:o 12 vid Nybergs gränd å Ladugårdslandet belägna bostad, vid af poliskonstaplarne Gustaf Lindqvist och Fredrik Wiström derstädes den 30 sistlidne Juli anstäld visitation, anträffats uti en vagnslåda, stående i ett kontor innanför det till bostaden hörande kök; alla de fru Steuch frånstulna effekter, hvilka tilltalade Jerngren erkänt sig hafva till hustru Norstedt aflemnat med undantag endast af hårnålen och den silkespung, vid hvilken, då stölden begicks, det igenfunna låset varit fästadt, har i öfrigt förekommit dels att hustru Norstedt såväl för poliskonstaplarne, vid tillfället då visitationen egde rum, som till en början äfven inför ståthållareembetet för. polisärender förnekat sig hafva samma dag haft besök af Jerngren, men sedermera inför bemälta embete erkänt, att hon på förmiddagen låtit honom, hvars Fvanfrejd hon egde: sig bekant, icke allenast följa med in i köket, der han af henne begärt mat eller penningar, utan äfven, sedan Jerngren sagt sig vilja qvarlemna ett ur fickan upptaget paket, vidare ingå i ofvanberörda kon: tor och der uppehålla sig en kort stund, dels att hustru Norstedt jemväl hos rådhusrätten blifvit beträdd med tvetalan, i så måtto, som hon. efter att först hafva förmält, det Jerngren, sedan han begärt att få qvarlemna ett papper tills han å eftermiddagen skulle afhemta detsamma och hustru Norstedt lemnat denna begäran obesvarad, ingått, efter hvad hon iakttagit, i kontoret, men derifrån snart återkommit, -slutligen föregifvit sig icke hafva sett Jerngren ingå i kontoret, utan endast närma sig dess dörr, samt tillika, under bestridande att hon inför öfverståthållareembetet erkänt sig hafva bemärkt Jerngren innehafva något paket, yttrat förmodan såväl att det papper Jerngren velat qvarlemna, varit ett betyg för erhållande af anställning i arbete, som älven att Jerngren vid ett tidigare besök, då han skulle af Norstedts dotter anträffats ensam i köket, begagnat detta tillfälle att i vagnslådan inlägga de vid visitationen anhållna effekterna, dels att Jerngren förnekat sig hafva innevarit i kontoret, hvarest likväl, på sätt förut är anfördt, tjufgodset varit gömdt; dels ock slutligen, att hustru. Norstedt sökt få visitationer upp skjuten; och s m hvad sålunda förekommit, ehuru, emot hustru Norstedts nekande, icke fullt ådagaläggande att hon, -på sätt Jerngren uppgifvit, af denne emottagit, i ändamäl-att köpa ifrågavarande stulna effekter, likväl innefattar så bindande omständigheter och liknelser dertill att hustru Norstedt, på grund af 17 kapitlet 30 S rättegångsbalken, bör, enär sanning ej annars utletas kan, med ed sig värja; pröfvar rådhusrätten skäligt förpligta henne, hustru Norstedt, att kl. 10 eller sednast före kl 12 torsdagen d. 16 Januari-nästkommande år 1862 här hos rådhusrätten sig inställa och, om hon gitter, med liflig -ed vita och betyga, att hon hvarken af Jerngren emottagit de ifrågavarande effekterna eller eljest före visitationen i-hennes bostad egt kunskap om att desamma -derstädes funnos; viljande rådhusrätten, sedan.sig visat om hustru Norstedt går denna ed eller ej, eller ock å den derför bestämda tid från rådhusrätten, utan att låta visa laga förrfall, uteblifver, i hvilken sednare händelse hon anses hatva åt eden brustit, vidare utlåtande i denna del af: målet, lag och beskaffenheten Ikmätigt meddela. Ehuru-tillstyrka derför, att hustru Anna Ulrika Pettersson, född Aman, varit delaktig i förut nämnda, Hos fru Steuch föröfvade stöld, ett i målet afhördt vittne, pigan Fredrika Wallin intygat, att bemälda hustru Pettersson några timmar före stölden infunnit sig hos Wallin, som då ensam vistades i fru Steuchs bostad, och under uppgift, som sedan befunnits vara falsk, att Wallin bade att från södra hamnen afhemta några fru Steuch tillhöriga saker förmått Wallin att aflägsna sig från bostaden, så att hon icke återkommit dit förr än stölden skett; likväl-och då hvad sålunda och 1 öfrist emot hustru Pet