Aftonbladet – 4 januari 1862, sida 2

Jag kan knappast, förklara mig, men det förefaller mig så svårt att sätta ett så högt värde på skönhet af alla slag och på samma fång alltid vara nöjd med den ställning i fyet, som är oss beskärd, att ej förtäras af otillfredsställda Gaskninsar.4 så tMen Maurice är eller vill åtminstone bi en konsivär, och jag har läst och tror mig kunna förstå, att en konstnär lefver af dei sk na i alla dess uppenbarelser och att endast o nvexling och eggelse kunna hålla den eld, söm flammar inom honom, vid lif; att snillet vortiynar och ingifvelsen dör i en atmosfer at enformighet och ledsnad.4 Men ett sulla hf behöfver icke nödvändigt vara ledsamtX, invände Mary. Jag skulle hafva trott att snille och skön konst och alla de saker, du talat om, borde göra en man verksam och lycklig inomsig. sjelf och i sitt hem, isynnerhet om ,.,;.. sOm ... hvad, Mary?4 fö Mary sänkte sitt hufvud och började sno tillsammans några långa scrässtrån vid sin fot, men blickade snart åter upp i Gertruds ansigte och sade okonstladt: 4Isynnerhet om han älskade och vore älskad. sAlska! upprepade Gertrud. Kärleken måste vara något underbärt, pågot mäktigt. Den måste vara den högsta ar sil sällhet eller det djupaste af alla lidanden, men en lugn stilla känsla tror jag ej den kan vara. Jag har läst att den griper hjeriet och skakar själen i dess imnersta djup, som en storm gör med hafvet eller en orkan med skogen, Om så vure, borde vi frukta den; men jag tror ej att det är den räta sortens kärlek du talar om. Det som är rätt bör också vara stilla och lugnt,. Kan det vara lugnat, hvaraf menniskor dö? Dör man af kärlek? 5