Aftonbladet – 4 januari 1862, sida 2

jag mig med att tänka det-han ej kundevederlägga mina skäl. Mode NN Så sluta då, lady Bird, jag vill ej höra mera af dina vanvördiga yttranden. Solen ep just på att gå ned och vi måste gå em ; Åter en dag förbi! åter en solssom går ned; åter en morgondag som förestår! mumlade Gertrud för sig sjelfy i det hon, med hatten i handen och ryggen lutad mot stammen af ett träd, fästade sina ögon på de gyllene och purpurfärgade skyar, som strålade i vester. CHuruwsköna de äro, dessa moln i solnedgången! Huru lika en annan verld, en klarare, ljusare än denna! Jag tänker ibland att mitt fosterland måste ega något af den bländande skönhet, som strälar i denna vestliga himmel. Jag förföljes af ett oredigt minne af det land, der jag är född och der jag tillbragte de första åren af mitt lif. Kanske att söderns luft inandades i mina ådror en eld, som gör att jag ej kan lefva nöjd. och belåten som ni andra. i denna kalla, ödsliga vrå af den vida verlden. Kom, låt oss gå hem. Låt oss gå hem! Ord, som för några äro en ljuf musik för blotta örat och den: djupaste källa af frid och fröjd för hjertat I För andra, ett ord fullt af sorglig bemärkelse, ee: tanke, som tynger hjertat och förmörkar. pannan med minnet at lidanden och försmaken af pröfningar och bitterhet. Hem, hem! Sköna ord; fristad, tillv sällhet eler tröst ! Gud gifve att du alltid vore dem himmel du stundom är, ingjutande kärletens balsam i -detisårade hjertat och lifvande: det unga,sinnet med ditt varma soljus I-Icke tyranniets mörka tillhåll och ett srymt-gäckeri med huslig sällhet. vi åJag måste gå hem?, sade. Gertrud Lif. ord; och Mary Grey, upprepade; Ja, vi