Aftonbladet – 4 januari 1862, sida 2

finns det ingen att gräla med -på--Lifford Grange, och vi hålla på att långsamt dö af ledsnad. Åtminstone gör jag det. Allting går Kcomme un papier de musique ochjag har varit färdig att önska det elden skulle bli lös eller jag Tå messlingen.4 -Q0 det är för illa, söta lady Bird! Tag genast igen dessa ord, för all del. Jåg sade inte kopporna. Jag skulle ej vilja bli ful. Och det är allt du bryr dig: om? Jag kan ej uthärda att höra dig tala på detta tanklösa, öfverdådiga sätt. s Nåja väl, för att säga sanningen då, så är jag icke lycklig, och jag tycker mer om att skämta än att beklaga mig. -Sir Thomas Moore skämtade på schavotten. Hon kunde väl le vid tanken på döden, men du —4 Äh, jag har ingen lust att dö, ehuru jag stundom pratar så der. Jag kan emellanåt vara mera allvärsam, än då skulle kunnatro: Måry tog Gertruds hand och kysste den. ömt. Båda soto tysta för några ögonblick. och derpå utropade den simämnda: Det är så bittert att blifva nekad hvarje oskyldigt nöje öchtyranniserad i hvarje. småsak. Du vet hurt länge jag hade önskat att ega en hund, ock för endliten-tid: sedan gaf kusken mig en — en liten långhårig rapphönshund, en valp af den race de: hafva på Woodlands. Den var min bestän-, diga följeslagare och käraste förströelse. Jag Föll den så noga ur vägen för ella. andra. Jane såg efter den, medan jag var i salonen, och den var mig så tillgifven, att jag: öll riktigt barnsligt af den tillbaka; Nåväl-— i måndagslyckadeshan undkomma hen; hes uppsigt, spraög in i matsalen och HKop-j a upp i milt knä. Min far frå adehvems; und det var, och när han fick veta att