Aftonbladet – 4 januari 1862, sida 1

om ingenting rörde sig i djupet af ens själ. och likväl hela tiden, inflätande sitt eget ödes tråd i en luftig väfnad, hvilken ettljud eller ett ord kan upplösa, likasom en insekt: vinge söndersliter det lätta dvergsnätet, eller en .varm andedrägt smälter de fantastiska Tandskap, som frosten målar på rutan. Har du aldrig drömt på detta sätt, Mary? Mary svarade med en lätt rodnad och ett leende: Jo — men när mina tankar på detta sätt irra bort, försöker jag att fånga och återföra dem till deras rätta medelpunkt. Dina flyga kanske alltid åt samma håll, så att du alltid vet hvar du skall finna dem.4 Marys hufvud var bortvändt och Gertrud forttor: i; tDen sista bok jag läst är SCorinna. Jag fann den i biblioteket, gömd under en hög af ströskrifter, och jag har lefvat iden under. dessa tre dagar. Den har fördubblat min önskan att få se, höra, tefvoa — med ett ord; ty lifvet är icke lif utan intresse och eggelse, derom är jag säker. Du läser franska Mary; ack; låt mix låna dig YCorinnat — den. skulle visa dig hvad jag menar, mycket bättre än jag kän uttrycka det. 4Jag ville helst slippa, söta Lady Bird; det. må vara rätt för dig att läsa sådana I böcker; — för mig skulle de ej passa. Jag tror du aldrig läser annat än andliga böcker! utropade Gertrud harmset. Ab, när Maurice är hemma, läser han högt ur alla möjliga böcker, medan jag ar betar — romaner, skådespel och poesi; men jag har ej mycken tid med sådant eljest. För öfrigt blir ju vår ställning i lifvet så olika att hvad, som kanske kan vara Ira för dig, vore onödigt eller något ännu värre för mig.4