Aftonbladet – 3 januari 1862, sida 3

Allt som tiden framskred blef umgänget emellan Gertrud Liffords och mrs Redmonds barn mer och mer förtroligt. Det var så, långt mera än någon anade, utom den piga, som åtföljde henne på hennes vandringar. Hennes fader visste ingenting derom, och hennes onkel Hade intet begrepp om dess utsträckning, eller att Maurice ica ofta var hennes lekkamrat som Mary. Han var ett af dessa barn, som tidigt uppenbara de gåfvor, hvarmed naturen öfverhopat dem, vilkas snille är genomskinligt äfven för den vanligaste iakttagare, och för hvilka allting synes lätt ochingenting oupphinneligt. Med få tillfällen till undervisning hade han lyckals förvärfva ej obetydliga kunskaper. Han hade Jäst alla de böcker han kunnat komma öfver och vid tretton års ålder gjort sig bekant med de förnämsta engelska skriftställare, isynnerhet skalder; han hade läst något latin och franska och gjort sådana framsteg i musik — som varit den konst både hans fader och moder idkat — att många af dem, som hörde honom spela orgel eller pianoforte, förutspådde honom de utmärkelser, njutningar och lidanden, som tillhöra en konstnärs lif. iiun hade blifvit bemött med mycken godket i hele trakten. Man lånade honom böcker, skaflad? honom ullfälle att höra god musik och en orgelnist i en närbelägen stad csaf honom undervisning i musik gratis. Men från första ögonblicket han blef bekant med den lilla flickan från Lifford range, hans barndoms sköna lady Bird, erhöll hans inbillningskraft en ny sporre. ilon ingick, med förtjusning på alla de plaver till barnsliga förströelser, som hans faninsi kunde ingitva. Han underhöll Gertrud, bennes lilla bror och Mary med sagor, som han läst eller sjelf diktade em riddare och