Aftonbladet – 3 januari 1862, sida 2

voro de bland hennes grannar, som ej vändt sig till henne om hjelp för sina olika åkor mor, och om hennes skicklighet ej alltid bestod profvet, voro hennes ömma vård och deltagande sällan utan sin goda verkan. När Gertrud Liffords bekantskap med Mar Grey en gång börjat, växte den snart till förtrolighet. Under några veckor lekte de hvarje dag tillsammans i trädgården vid Grange; och när Gertrud blifvit fullkomligt återställd, gick hon ofta till hyddan och öfvertalade sin piga att lemna henne der, medan hon besökte sina egna vänner i byn. Såväl Maurice Redmond som Mary Grey emotsågo dessa besök med den förtjusning, hvarmed barn helsa lekkamrater, hvilkas sällskap är ett oväntadt nöje, en märkvärdig tilldragelse. Edgar åtföljde ibland sin syster och de möttes vid sina ströftåg på kullarna eller i jagtparkens långa, dunkla alleer. Nåvra af de andra barnen i byn kallades stundom att deltaga i deras lekar, som voro af en på en gång dramatisk och fantastisk beskaffenhet. Gertrud var hufvudpersonen i dessa barnsliga tidsfördrif, både hvad deras utförande och syftning beträffade. Hennes skönhet, intellioens och oförfärade mod kräfde det slags hyllning, som de alla instinktmässigt visade henne. Den eldige, svärmiske Maurice, den saktmodiga Mary, de blyga döttrarna till arrendatorn på Leigh House Farm och de raska gossarne från skogvaktarebostället — alla erkände hennes välde och underkastade sig alla hennes nycker. Om en tvist uppstod angående afståndet emellan hagtornsbusken och acacieträdet, som skulle blifva utgångspunkten och målet för en kapplöping, så var det hennes utslag som afgjor rågan. Om de lekte att hålla hof, var hon dltid drottningen, och troner af Mossa upp