Aftonbladet – 2 januari 1862, sida 2

nare tider så klarnat, att de flesta persoher, som egna uppmärksamhet åt detta ämne, fullkomligen inse omöjligheten att utröna resultatet af ett lands handel på det sätt att man antager skilnaden emellan exportens och importens. värde i penningar beteckna det belopp landet vunnit eller förlorat på sin utrikes handel under en viss tidrymd. Denna omöjlighet framstår tydligast då man betraktar de orimliga slutsatser hvartill meoden leder. Såsom det mestuppenbara bevis härpå kan hänvisas till det land som, mer än något annat, drager en omätlig fördel af sina storartade transaktioner med den öfriga verlden. Värdet afEnglands import beräknas för år 1856 till 172,544,154 , för år 1857 till 187,844,441 , för år 1858 till 164,583,832 , för år 1859 till 179,182,355 och för år 1860 till 210,530,873 . Exporten deremot värderas till 139,220,353 år 1856, till 146,174,301 år 1857, till 139,782.779 år 1858, till. 155,692,975 år 1859 och till 164,521,351 år 1860. Värdet af importen under dessa fem år öfverstiger således exportens värde med ett belopp motsvarande tre tusen millioner rdr rmt. Detta borde, enligt hvad författaren i Aftonbladet synes tro, haft till följd en oerhörd penningebrist i England, synnerligast vid innevarande års början; — hvilket dock ingalunda varit förbållandet. Man anser der dessa siffror ej hafva en sådan betydelse. Högst få personer i England torde numera fästa någon vigt vid ;ehandelsbalansent. Undantag finnas visserligen, men dessa betrakta saken på ett sätt rakt motsatt insändarens i Aftonbladet. — Sålunda anför en insändare i Economist (n:r 846) det sfora belopp, hvarmed importen under en följd af år öfverstigit exporten, och frågar huru det är möjligt att England på sin utrikes handel kan ha vunnit denna enorma summa. Om, förmenar han, ?med en export, värd t. ex. 100, kan betalas en import som är värd 125 millioner, har man naturligtvis vunnit 25.4 — För att ernå ett motsatt resultat, måste antagas att skilnaden blifvit betäckt antingen genom skuldsättning eller genom utförsel af ädla metaller. Att. England upder de fem åren 1856 —1560 ådragit sig en utländsk handelsskuld af nära 170 millioner pund sterling, lärer väl ingen tro. Före år 1858 blef importen af guld och silfver icke antecknad vid de engelska tullkamrarne. Under de tre åren 1855, 1859 och 1860 uppgick denna import sammanlagdt till 89,541,512, och exporten till 84,852,447 . Importens öfverskott utgör sålunda 4,689,095 . Det kan derföre ej sägas att handelsbalansen utjemnats genom export af guld och silfver. Det för några personer oförklarliga i saken består i omöjligheten att utfinna en riktig grund, hvarefter man skulle kunna i penningar uppskatta vare sig exporten eller importen. I England eller annorstädes beräknas såväl den ena som den andra efter derstädes gällande medelpris; men på detta sätt uteslutes ur exqortvärdet frakt, assurans, ränta eller handelsvinst, under det att deremot dessa tre betydliga poster inbegripas under importens totalvärde, som derföre måste blifva hgöre än exporten. I Sverge följes en motsatt metod i afseende å den del af landets utrikes handel som bedrifves under svensk flagg. Värdet af hvad som exporteras i svenska furlyg beräknas icke efter priset i Sverge, u:an efter priset på lossningsorten enligt konsulernas uppgifter. -Importens värde åter, då den sker med svenskt fartyg, beräknas efter priset på lastningsorten och ej efter härstädes gällande pris. Man antaer nemligen att export och import, när de ske i svenskt fartyg, göras för svensk räkning, samt att således icke blott frakten, utan äfven bandelsförtjensten, i fråga om export, är för landet en vinst och, i afseende å importen. icke någon utgift för nationen i sin helhet. Detär tydligt att på detta sä!t importens totalvärde blir lägre och exportens högre än om begge beräknades enigt de i Sverge gällande priser; och äfven att exportvärdet i vissa fall öfverstiger den verkligt återstående behållningen af lasternas försäljning på utrikes ort; men metoden lemnar dock otvifvelaktigt ett sanningsenligare slutresultat än den som följes i andra länder och hvars töreträde uteslutande består i dess större enkelhet. -Begge metoderna äro lika lämpliga för vinnande af det enda nyttiga ändamål som med dessa beräkningar åsyftas, nemligen at bereda en jemförelse emellan totalexporten uch importen, kvar för sig, och icke sinsemellan, under särskilda perioder eller vid olika tidpunkter. I detta hänseende är det af vigt att enahanda beräkningssätt oafbrutet följes, och det vore derföre olämpligt att nu, mot en enklare, utbyta den beräkningsgrund som i Sverge begagnats under mer än ett fjerdedels Arhandrade. Icke heller bör man fördöma beräkningarne der före att de, oberoene af hvilken metod som helst. omöjlig. n kunna temna ett fullt sanningsenligt och för flera ändamål användbart resultat, eller derföre att de, i likhet med allt annat; stundom missbrukas och, i stället fr gagn, åstadkomma skada. Deita sker genom de oriktiga slutsatser som blifva följden när man från exportens eller importens totalvärde subtraherar den mindre af dessa begge summor och tror att återstoden betecknar landets vinst eller förlust, som bör medföra motsvarande tillökning eller minskning iriksbankens metalliska kassa oeh utelöpande sedelstock. W. UTRIKES. FRANKRIKE. En frans: eskader, bestående af frezat