Aftonbladet – 2 januari 1862, sida 1

ryck riet, Stora STOCKHOLM den TRATT 2 Jan. Ett år har gått tillända och ett nylt börs jat sitt lopp. Måtte år 1862 bli ett lyckosamt och välsignelserikt år, måtte det medföra stora segervinningar för frihetens och bumanitetens sak, måtte det i någon vä sentligare mån bidraga till att allmännare realisera iden af ett ordnadt rättstillstånd och möjliggöra ett varaktigt närmande mel: lan de särskilta nationerna till fredligt samarbete i civilisationens tjenst! Verldshändelsernas gång och utveckling kunna ej lätt fördelas i perioder öfverensstämmande med kalenderåren, och detär der: före i allmänhet ej lätt att vid årets slut uppgöra ett slags bokslut öfver vinsten eivilisationsutvecklingen af tilldragelserna under årets lopp. BSärskilt är detta fallet med det år, som nyss tilländagått. Det har icke bragt till lösning, de många stora frågor, som vid dess början kunde anses stå på dagordningen. Det har öfverantvardat dem till: det nya år, som ingålt, och ökat deras antal med nya s artade frågor och förvecklingar; som kr en lösning. Att denna lösning icke länge kan uppskjotas och ait derföre stora tilldragelser stunda, det är någonting som man, utan att vilja spela rollen af politisk spåman, lätt bör kunna förutse. Italienska nationen går -med lugn kraft, med ofrånvänd blick emot sitt föresatta mål, och det: synes vara föga sannolikt, att äfven detta år skall gå till ända utan att Venetien och den ännu under tyngden af prestoket och de franska bejonetterna suckande delen af den fordna Kyrkostaten blifvit befriade: Hvad som under det förgångna årets lopp tilldragit sig i Ungern och Polen, ja de sednaste företeelserna i Finland och åtskilliga märkliga tilldragelser inom sjelfva Ryssland, allt detta tyckes bebåda en snart annalkande storm, en: allmän konflikt; ty alla de särskilta frågor, som på ett eller annat sätt måste lösas, stå i ett så nära sammanhang med hvarandra, att om och när det, till följd deraf att sakerna icke längre kunna ajourneras, bryter löst på ett ställe, så är det temligen påtagligt att det bryter löst på många häll, och det är icke osannolikt, att Europa då får skådespelet af ännu större, om också i åtskilligt annorlunda beskaffade omhvälfningar än de som egde rum för fjorton år sedan. Hvad som för ögonblicket mest tilldragersig uppmärksamheten är konflikten mellan den nordamerikanska unionen och England. Det är svårt att inlåta sig ens på någon gissning om, huru denna skall komma att aflöpa; krigiska och mera fredliga wnderrättelser aflösa hvarandra nästan regelmässigt. Man har svårt att draga några förnuftiga slutsatser åt det ena eller andra hållet,ty buru orimligt det kan synas att un:onen onöd digtvis skulle skaffa sig ett krig me England, så finner man lätt, att de norr staternas befolkning kommit på den punk! då denation Na passionerna komma i rörelse och bli de oinskränkt herrskande, och bland dessa finnes beklagligen en icke liten ingrodd animositet emot England. Unionsregeringen har deriöre att, kämpa mot utomordentliga svårigheter, som den icke kan möta med tillräcklig energi, såsom man lätt kan se af dess omvexlande svaghet och oförvägenhel. Ett krig mellan England och Amerika skulle göra dt nu ingångna året rikt på förfärliga tilldragelser, på de mest fasansfulla scener; ty kriget mellan nordoch sydstaterna skulle då iå karakteren af ett utrotningskrig, och unionsregeringen skulle nödgas ta sin tillflykt till en insurrektion af negerbefol ningen, hvars följder blefve svåra att beräkna. Vi böra emellervd hoppas, att de fredligare underrättelser, som inpnehållus i det första telegram vi mottagit på det nya året, måtte vura tillförlit tiga, och alt man målte snart få se ett slut å denna beklagliga konflikt samt att striden i Amerika måtte algöras på ett sådant sätt, att de stora offer den medfört måtte befinnas ha varit till något gagn för mensklignetens sak. ; För vårt eget land är det tilländagångna iret synnerligen märkligt genom den natioaalrörelse som under åretlopp egt rum, lels för folkväpningen, dels för en reform af nationalrepresentationen. Folkbeväpningsidn har gjort mäktiga steg framåt och skall utan allt tvifvel under det kommande året allt mera utvecklas och befästas, liksom äfven rikets ständer säkerligen nu skola åt densamma egna en helt annän uppmärksamhet än förut. I fråga om representationsreformen har man un en grundad förhoppning att konungen skall, i enlighet med den af de tvenne folkvalda stånden vid sluiet af sistlidne riksdag uttalade önskan, iramlägga ett fullständigt representotionsförslag för de i höst sammanträdande ständerna. Om detta bekräftar sig, om ett förslag framlägges, som är så beskaffadtatt det kan med oemotståndlig kraft understödjas afallmänna opinionen och det visar sig vara regeringens fulla och fasta allvar att, så vidt på densamma ankom söka genomårifva denna reform, då skall t 1862 bli ett af de mest betydelsefulla i vår politiska utveceklingshistoria; dä skall också en ny tid ingå för vårt nationella lif, som genom ståndssplittringen och det dermed följande partihatet samt till följd af det myckna iruktlöst förspilda arbetet för ett bättre tillstånd länge legat i en domning, och konung Carl XV skall då aldrig få skäl att ångra, att han, ställande sig öiver alla kastiotressen, satt sig i spetsen för sitt folk och verkligen fört det an på det-politiska framåtskridandets bana. De lagrar, som vinnas geaom ett sådant hjeltemodigt aulörarskap, äro icke heller att förkasta.