Aftonbladet – 31 december 1862, sida 2

YRAN ?Men det finns något, som alltid ruskat upp mig igen.? Låt höra!? Fiendens närvaro, svarade han. ?8Se, der ha vi den! Följ mig!? cHvad heter du, kamrat? CJack!4 svarade han. Och han for af som en stormvind; jag följde honom, Striden var slut, segren vunnen; men armåns reträtt fortgick. Svenska härens tre armåfördelningar förenade sig småningom, så att de i trakten. af: Lumijoki och Limengo slutligen bildade en mera förenad hufvudstyrka. Sinnesstämningen bland trupperna var dyster och hotande. Fosterlandskärleken fönn sig kränkt öfver att ha måst lemna landet i fiendens händer utan någon afgörande batalj. Man visste att Adlercreutz redan vid början af kriget yrkat det, men att högste befälhafvaren, general Klingspor, afslagit och förbjudit det. Ryssland sökte ock på alla upptänkliga sätt att uppvigla sinnena. Proklamationer utspriddes öfverallt och till alla. : Enskilda uppmaningar och lockelser spriddes af ohöljda:och förklädda, besoldade och obesoldade, ryska och finska, tvungna och otvungna. På ett matställe i Limingo var en dag ett stort antal krigare samlade. Jag hade. slagit mig ned vid ett bord och förtärde en portion kött. Här och der i rummet hade soldater och underbefäl ER LR sig, ätande på stående fot en smörgås eller tömmande ett glas dricka. En rysk proklamation gick-hand och hand emellan dem.. I Jag tycker att det icke är mycket att tala om hela det här kriget numera, yttrade en gammal, soldat; Cvi ha ju redan lemnat