Aftonbladet – 31 december 1862, sida 2

ständigare än alla andra hade han ock kännedom om tilldragelserna. : Då han berättade att grefve Klingspor skulle blifva general en chef för den finska armån log han ganska tvetydigt. När han omtalade att konungen anbefallt armån en allmän reträtt ända till Österboten, samt att på vägen uppbränna. all krohan tillhörig försvarsmateriel ända till flotor och magasiner, som nemligen icke kunde nedföras, utbrast han i ett gapskratt. En dag sade han: Du längtar ut, Gudiloff; jag ser det.? Ja, farbror, jag brinner af otålighet. Du måste ännu vänta. Du får nog ändå dit lystmäte af detta krig. Jag skall un: dirrätta dig när stunden är inne. Ryssland inbröt öfver gränsen med budkiflar tillsuppror. Krigsförklaring afgafs ice förrän kriget var börjadt. Under ständiga skärmytslingar drog. sig fiska hären oupphörligt tillbaka och utrynde hela Finland ända till Uleåborg. kyska armekårerna förföljde och intogo dei ena positionen efter den andra. Nu, Gudiloff, yttrade Lönner; Char vår henbygd blifvit förvandlad till krigsteater; nu är det tid att du äfven drager ut, ifall du nödvändigt skall det. . Under .de, månader, som förgått, hade jag öfval mig i konsten att föra vapen, samt andm till militärståndet hörande åligganden. Jag anlände i lago a tid till armån för att få deltaga i striden vid Siikajoki. För att angripa vår venstra flygel hade ryssarna försvagat sin center. General Aalerereutz märkte genast felet och beslöt att genombryta den. Han befallde ettkraftigt anfall. Jag tillhörde den kår, som mot tagit detta ärorika uppdrag, menj,befann mig, då ordern anlände, ute på en post.