Aftonbladet – 31 december 1862, sida 2

Han påminde sig nemligen i detsammi den amulett, den lilla svarta påsen, som har vid fadrens dödssäng emottagit och hvilker han alltsedan dess burit, såsom sin dyrbaraste klenod, på bröstet. Ann-Charlott! Det är hennes medaljong! Under det Gudiloff läst memoirerna hade hennes bild föresväfvat honom såsom en fjerran sedd ljus gestalt, en eterisk luftbild, men nu började hon upplösa sig ien dimma af sväfvande frågor. Hvem är hon? frågade han sig. En anhörig till grefve Horn? Det är tydligt. Men hvilket familjenamn bär hon? Med hvem -har hon blifvit gift? Derom lemnade fadren inga upplysningar. Så framkallade den ena frågan den-andra. Och han befann sig slutligen i en hel labyrint af dylika.