Aftonbladet – 31 december 1862, sida 2

Fruntimmerna uppoffrade, för ett i be kymmer brägt jädernesland, några beräk nade beqvämligheter, några påtänkta nöjen några omtyckta prydnader eller öfverflöds artiklar, och det erforderliga kapitalet bil dades. Ritningen till fartyget äfvensom ftillsyner af dess byggande uppdrogs åt Eskolin. De blef en kanonbarkass. 2 Den 10 Maj utlöpte barkassen i Östersjör i afsigt att möta och ånsluta sig till örlogs flottan. Eskolin — amiralitetslöjtnanten L. I. Ar. holm — förde befälet. Kanonbarkassen, som bar namnet Hafstumlaren, förde 50 mans besättning, roddes med 10 par åror, var bevärad med 16 kanoner, af hvilka hälften voro 12-T:diga. Den var så inredd, att den inom en timmes tid kunde förändras i tackling till loggertRigg: kutter, skuta, galeas och bombarderartyg. Krig et fördes ock med framgång. Freden vid Werelå blef resultatet. Fäderneslandet var räddadt. Annu flera timmar efter sedan Gudiloff slutat sin fars memoirer, satt han qvar på sin plats, stirrande på papperen. Hans tar var icke mer en gåta för honom. Hanslefnad låg i den klaraste dag för hans blick. Han förstod nu den verksamhet fadren utvecklat såsom offentlig man, insåg alla de strider han haft att bestå för att bereda sina åsigter framgång, fattade betydelsen af den korrespondens, som så oaflåtligt upptagit honom ända till hans sista dagar. Men han anade nu ock hvems det porträtt var, framför hvilket hans far så ofta med beundran stannat. ä Vid denna tanke spratt Gudiloff till.