Aftonbladet – 30 december 1862, sida 3

m. fl., äfven trädde i spetsen, hade vunnit den afgjordaste seger. Mår häde också icke missräknat sig på följderna. fälttåget år 1790 ingick under mera lysande konstellationer än något af de föregående. De vid krigets början mera i sakförhållandenas natur än i verkligheten befintliga fördrag och allianser med utlandet voro nu dels ingångna, dels nära förhanden att blifva det. Utan tvifvel bidrog konungens seger öfver aristokratien och den fasta ställning han SS vann att i icke ringa mån stadfästa kabinetternas förtroende; men hvad det framförallt åstadkom, det var folkets tillit och entusiasm. Från en lång och Ha försoffning eldades nationen på en gång till lefvande och brinnande patriotism. a som ej lefde under vintern och våren 1789—90, kan göra sig en föreställning om de offer och den hängifvenhet, hvartill de ofrälse ståndens väckta fosterlandskärlek hängaf sig. Det var återklangen af den seger, som riksdagen beredt. Man kände sig till sinnet som hade man åt sig eröfrat både en konung och ett fosterland. I alla orter firade man det nyfödda fäderneslandets årsdag. Det gick såsom en folksång genom hela riket. Det vore omöjligt att anteckna alla de festliga högtider, som egde rum. Nationen sjöng: Vi med segrens arm ska yrka: Heder, fred, sjelfständig!et! Vår förering gör vår styrka, Styrkan gör vår säkerhet. Men man sjöng icke blott, man handlade äfven. På alla skeppsvarf inom riket utrustade man nya skepp, för att med kraftiga medel öppna det stundande fälttåget. Månvga byggdes på kronans räkning; många äfven på enskilda personers bekostnad, Frivilliga strömmade till från alla orter, dels för att fylla armens luckor, dels för att bilda nya kårer, dels för att bemanna flottorna. (Forts. följer.)