Aftonbladet – 30 december 1862, sida 3

Ann-Charlotts bröllopsdag kom. Den blef för dem båda en hård pröfningens3 dag. I ett afsides rum, sedan vigseln redan var förrättad och gästerna spridt sig hit och dit. mötte Runer och Ann-Charlott hvarandra. Jag ville gifva er, Runer, tilltalade hon honom, ett minne af denna dag. Ni mottager ju det? Runer förde blott sin hand till hbjertat. Se här ett litet konterfej af mig, en liten medaljong. Ni försmår den ju icke? Men jag fordrar i utbyte ett motsvarande af er hustru. Jag längtar så obeskrifligt att få se henne. Ni samtycker ju härtill? Er önskan skall uppfgllas.? Runers rörelse var nära att qväfva hans röst. I detsamma hördes fotsteg i närmaste rummet. De skildes åt, Det var sista gången de sågo hvarandra.