Aftonbladet – 30 december 1862, sida 3

fängslad samt i fyra veckor strängt bevakad. Det lyckades honom dock: undkomma och han irrade i tolf dagar med sina kamrater uti skogarne, blottställda för hunger och elände, till dess han uti provinsen Basilicata anträffade Crocecos band. Denne fasttog -spaniorerna, beröfvade dem deras vapen och penningar, samt förklarade, då Borges föreställde honom att de spridda banden borde organiseras: vi vinna mera genom plundringsfriheten!? Slutligen återfingo karlisterna friheten och några dåliga vapen, samt sökte uppnå romerska gränsen, der de dock öfverraskades af major Franchin samt tillfångatogos och skötos. — Guribaldi hade tillsändt provincialrådet uti Calabria Ulteriore följande svar på en till honom öfverlemnad adress: Caprera den 12 Nov. 1861. Till provincialrådet uti Calabria Ulteriore II! Edert blod har ej lemnat den af edra anor utstakade stråten! Om ödet skall låta afgörandets stund slå, så skall jag återse eder under vapen, till skräck för Italiens fiender. Detta ögonblick är måhända icke långt aflägset. Bereden eder af hjertat på denna afgörandets stund. Och vi skola segra! Städse eder G. Garibaldi. Fören.ngen för Italiens pånyttfödelse och arbetareföreningen uti Catanzaro hade den 2 Dec. uti ett cirkulär meddelat denna Garibaldis skrifvelse åt calabreserna. Utinämnde cirkulär yttras bland annat: Måtte folket taga kännedom om denna skrifvelse, måtte det med jubel upptaga det rop, som kallar calabreserna till Italiens fana. Venedigs återförvärfvande är nära. Rom skall vara med oss. Den som har et: svärd, må slipa det! RYSSLAND. Tisdagen den 3 och torsdagen den 5 dennes föreföllo ånyo oroliga uppträden vid universitetet i Petersburg. En korre spondent berättar derom följande: Förstnämnda dag församlade sig åtskilliga studenter på auditoriet dch stannade der i strid mot de nya statuternas förbud; det uppgifves att deras ledare skall ha varit en professor, hvilken iran dock tillskrifver en ganska tvetydig rol vid tillfället. En af universitetets fjenstemän ville förhindra diskussionens öppnande, derigenom att han fattade tag i en student. Det svar, han derpå erhöll, var en örfil, och genast derpå blef han utkastad ur salen. Såsom vanligt tog han sin tillflykt till polisen, och öfverpolismästaren och kuratorn general Philippson infunno sig, för att uppföra samma scen som för någon tid sedan. Studenterna erhöllo de bestämdaste försäkringar, att saken skulle öfverlemnas åt vederbörande domstol, att allt skulle gå till väga lagenligt o. s. v. Under den derpå följande natten arresterade man åter i all tysthet femtio studenter. På torsdagen skola åter konflikter egt rum; men korrespondenten kände icke några närmare detaljer derom, lika litet-som han erfarit anledningen till det första uppträdet. Man påstår dock, attstudenterna på Nikolaidagen, 1tronföljarens och alla storfurstarnes namnsdag, hoppats att deras kamrater, som ännu stå under ransakning, skulle frigifvas. Men då de erforo, att detta hopp ej gick i fullbordan, hade de samhts, för att rådslå om hvad som vore att göra. För öfrigt kan man påstå, säger korrespondenten, att. universitetet upphört att existera. Kollegierna äro äfinu: tommare än Ristoris representationer, och det vill säga mycket; ty hon spelade pylisen sin Maria Stnart för 27 hatalta hiliottoer