I Times läses följande ur en enskild korrespondens från Stockholm: Konungen har beslutat framlägga för nästa riksdag förslag till en representationsreform, men ingen vet ännu på hvilka grunder förslaget kommer att byggas. Jag har likväl anledning till den förmodan, att det kommer att grundas på liberala principer, hvilket ur praktisk synpunkt är oundgängligt, om det, som jag vill tro, är konungens afsigt att göra det antagligt för medelklassen och bönderna, på hvilka stånd fegeringen icke utöfvar något inflytande. Ett dylikt förslag kommer ej att synnerligt behaga adeln, och än mindre presteståndets men sistnämnda stånd skulle ej våga förkasta ett förslag, som antagits af de tre öfriga. Allt kommer sålunda att bero på adeln, och det är ögonskenligen just af detta stånd, som man kommer att fordra en betydlig uppoffring, då ståndet får tillfälle att ådagalägga en upplyst och varm patriotism. Föröfrigt tror jag, att regeringen ej skall underlåta att begagna alla de lagliga medel, som stå till --dess förfogande för att vinna sitt mål. Jag är öfvertygad om, att Carl XV ej skall dra i betänkande att göra detta, först och främst emedan här är fråga om folkets väl, som ligger honom om hjertat, och för def andra emedan han har lättare att af adeln fordra n uppoffring, då det är klart, att förändringen äfven innebär en uppoffring fråa konungamaktens sida, enär denna sä kerligen -ej längre skulle komma att på de nya en utöfva samma inflytande som den nu eger öfver en riksdag, samman: satt såsom den nuvarande. En förändring i det nuvarande representationssättet är dess utom ett oeftergifligt vilkor för utförande af Carl XV:des älsklingstanke, som är, om icke skandinavisk enhet, åtminstone en skan dinavisk konfederation. Vid ett annat till fälle vill jag yttra mig öfver den frågar hvilken af dessa båda alternativer har me sta utsigten att vinna sympatier hos de trenn folken. i