Aftonbladet – 30 december 1862, sida 2

Jag antager att den icke egde sin källa i ert bröst.? Hör mig Runer. Sedan jag komm it den ställning jag befinner mig, erkänner ja gerna att jag af ingen — ingen i verlden 3 gerna vill emottaga min man, som af er; men det föll mig likväl ändå aldrig in. Jag hade kanske icke mod att ens tänka mig denna tanken. Hon drog efter andan; Ni hår under denna riksdag vari ena häftig motståndare mot adelnX, fortfor bon. Af samtalen inom säliskapskretsen der hemma har jag ofta hört ert namn nämnas med missnöje och ovilja. Jag har alltid, Rnner, sökt att försvara er.f CNi har det, Ann-Charlotte. Hon tryckte blott Runers hand. Jag vet likväl icke på hvad sätt jag försvarade er; kanske ibland med för .nycken värme, kanske en annan gång med för myce; ken häftighet, jag vet icke. Men man börI jade kasta misstänksamma blickar på mig. i Möjligtvis ökade detta ännu mera lifligh. tem i mitt försvar ..? Det var nu Runer som tryckte hennes hand. En dag hade jag råkat i tvist med alla våra gäster, en framför allt med honom, Med er blifvande man.? 4ja, Runer, med honom. Oförmödåd! bröt han likväl af tvisten. och föll i elt. skratt. Jag förstod ej meningenoch bad honom förklara sig. Han gjorde det, men på ett sätt, som alldeles förvillade mig. Jag kände att jag rodnade och bleknade om hvartannat, att mod saknades mig till mitt försvar, att jag måste söka en stol för att få ett stöd. Hvad sade han? Jag hvarken kan eller vill återgifva detz nog ale Nog aflt Han sade att jag... älskad? er. tHan sade det. cOKkad köld inställde sig från denna stund oss emellan, utan att likväl någon brytning