Aftonbladet – 30 december 1862, sida 2

Runer begagnade detta ögonblick för att söka uppfånga Ann-Charlotts utseende. Hennes sjeltbeherrskning var fullkomlig för hvar ocien, som ej var invigd i hennes inre. -Runer genomblickade dock lätt det antagna lugnet. Han såg att hon stred jen svår strid med sig sjelf. Afsigten med detta mitt vesök?, fortfor grefven, är att anhålla, det ni, herr prost, ville åtaga er att förrätta vigselakten: Om Runer blifvit öfverraskad af besöket, blef han det ännu mera af denna-anhållan. Han vände sig mot Ann Charlotte för att läsa i hennes ansigte, om det var hennes önskan. Ack ja, herr Runert, yttrade hon, jag önskar atv ni... Som sagdt, herr prost4, afbröt grefven henne, hon har fått detta infall, och jag är förvissad om .. Att jag skall uppfylla er önsken ... Redan som barn visade ni fryken mycken godhet. 4Det. var egentligen fröken, som visade mig den; Denna tid står ännu oförgätlig för mitt minne. 4På sednare åren har ni beredt henne till hennes första nattvardsgång. ; Frökens förtroende skall alltid af mig betraktas såsom det käraste som blifvit mig lemnadt. Ni åtager er således uppdraget. Jag tackar mycket. Min pupill har sjelf velat följa mig, för att höra det. Ett ögonblicks tvifvel hade uppstått hos oss... er ställning till adeln .. : Kyrkan, hr grefve, är något annat än riksståndet.t En stunds tystnad inträdde. Som gammal bekant,? afbröt grefven den slutligen, tillåter ni mig väl att jag gör er ef fråga.? cVar god. Man har segt mig, att ni är gift; eger det sin grund? .