Aftonbladet – 28 december 1861, sida 2

ena sidan ser jag deri— er böjelse, å an. dra — edra Dligier. Långt ifrån att jag räknar mig till dem, som betvifla värdet af en sann och djup kärlek. Tvärtom är jag öfvertygad — ait den, obefläckad och ren, utgör en aflifvels mäktigaste häfstänger. Hvad var i medeltiden den: fältbindel som riddaren mottog af de: sköna, annat än en sporre till ädla handlingar? Hvad är ännu-i dag en varm kärlek om icke den lefvande källa, hvarur månet manligt sträfvande hemtar sina inspiraioner, och i hvars klara yta derför ock månget storverk speglar sig? Den sanna kärleken kan utan tvifvel — det är min innerligaste öfvertygelse — ingifva äfven den svagaste styrka nog för att lugnt möta hvarje strid och gå segrande derur; men, Ann-Charlotte, innan vi ännu blifvit satta på något po innan vi ännu inkastats i någon strid, vad förvissar oss om, hvad ansvarar 088 för att den hänförelse, som eldar oss, är någonting annat än en blott flyktig, öfvergående känsla, en fladdrande låga i våra tankar, en illusion för vårt sinne? Och är den intet annat skola vi ock gå under, då pröfningarne, komma, ppiyglandet af våra pligter deremot föra oss alltid till ett säkert och tryggt. mål, till en god bamn. . Pligterna äro de märken som samhällslifvet utstakar, som seder och bruk småningom gjort till sina husgudar, som allmänna tänkesättet ärar och aktar, som fami.jens frid och heder kräfva, och af hvilka vi sjelfva standigt bero.. Att förbise dem är icke blott att förbise sig sjelf, utan äfven andra. Har du mod dertill, Ann-Charlotte? Kom ihåg att det mod, som icke kämpar på en grundval af rätt, sviker snart. Och om du inför ditt hjerta äfven eger detta mod, hvilket är väl beundransvärdare, antingen att