Aftonbladet – 28 december 1861, sida 1

MEMOIRE-NOVELL AF O. F. RIDDERSTAD. Ack nej, Faner, jag villicke tala derom. icke nu, nej, nej! Jag vill icke. Tala ni! Jag hör helire er tala; det var så längesedan jag hörde er. Det är fråga om någonting ledsamt. Jag läser det i ert ansigte. Hon: gjorde med hufvudet en hastig rö relse tillbaka och betraktade Runer med ett öppet ansigte. 3 Kan ni gissa hvad det är fråga om? Det är mig omöjligt. a CAck, min Gud! ni är så lugn som om ingen fara hotade mig.t u mera Runer blickade in i hennes stora mörkblå ögon, desto besynnerligare kände han sig, Han tyckte att hans inre menniska omslöts af ögonglobernas ljufva glans. Det är i faran, svarade hen likväl, som man bör vara lugn. Det. är mycket lätt att säga det, men svårare att vara det. Låt mig höra faran och jag skall sedan bedöma den. kSäga er den? Jag trödde ätt det skulle gå så lätt, då jag var der hemima, men nu är det mig omöjligt. Föreställ er, att ni ännu vore ett barn, att mi ännu... Att jag ännu... ) Se A. B. n:r 282—285, 287—290, 293, 294 206, 209—301, å ses