Aftonbladet – 28 december 1861, sida 1

Öppet erkänner jag öck att jag bekämpar dem och Eommeratt bekämpa dem; men, Alm-Chårlott, jag är man: i Min: öfvertytygelsestårk och orubblig, eger jag vapen för denna strid i mina krafter och mitt mod, i min kännedom Om gångna och kommande tider, i min förmåga och i min samhällsställning. Alla dessa våpen saknar ni AnnCharlott.. Ni äre svag flicka. Fördomar, säger ni, ja, med hvad söm ärren fördom för månnen är oftast em lag försqvinnan.4 CAck; min Gud, jag hade itke väntat att ni skulle tåla så.t Ni har satt ert förtroende till rhigj Ann-, at jag kämer att jag är värdig det. Lät mig dock göra er en fråga först. Älskar ni någon? Ja. Läpparn förde sig knappast. Hon hviHådertram ordet. d Bekännelseni säsade söm en sakta vindflägt öfver hans bjerta. Det vardåssannt! Det var då en verklighet! och pårsamma gång ändå blott en förgänglig drömt! Deras olika sar.bällsställming hade ingen betydelse inför hans kärlek, bördeiregde intet emblem, för hvilket hans åsigter böjde sig, fördomarne inger måkt, som han ej egde mod att trotsa, verldens lösa pladder ingen sårande pil, mot hvilken icke han segde en sköld i sinä afsigters renhet. Liksom Prometheus röftåde elden från himlen, skulle äfven han ha kunnat röfva Ann-Charlotte I från den lysände krets, som hon tillhörde, utan all fröktad för ångerns gam; men allt detta lemnade han Tikväl å sido; ty en inre tröst sade Honom; att; äfven om han hade jmod att hålla på med gathen, hon likvälicke tgde aet. Y i Ann-Charlöftex) Ftiråde han; låt o kasta en hastig blick öfver er ställning.