Aftonbladet – 28 december 1861, sida 1

Hennes hand hvilade ännu i hans, ochi han kände att den darrade till. CHvad jag är olycklig, suckade hon. ?Lugna er Anvn-Charlott, bad han, Coch låt oss tala litet förstånd med hvarandra.tt Hvad känslor Runer än hyste hörde det knappast hit. Vida längre sträckte sig hans erfarenhet än Ann-Öharlotts. Afståndet i börd och rang mellan honom, och henne var en oöfverstiglig klyfta. Han måste handla derefter. SJag inser, sade han, nu ert bekymmer; här är fråga om ett parti, som ni ej vill ingå s Hon vände sig hastigt. emot honom. Ni har vändt er. Ann-Charlott, till mig, i min egenskap: af religionslärare och gammal man. Ann-Charlotts sorg försyana på ögonblicket och hon brast ut i ett skratt. SGammel?4 upprepade hon. Ni uppgaf nyss alt ockeå ni på de sednare åren lärt åtskilligt af verlden. Min öfvertygelse säger mig, att det parti som grefve Horn utsett ät er är väl valdt.? Hon skiftade färg, liksom dessa ord tryckt på en pulsåder och blodomloppet stannat. SI-er ställning, Ann-Charlotte, måste den man ni väljer motsvara icke allenast ert bjertas anspråk och edra böjelser, usan äfven verldens. fordringar. Ni tillhör landets förnämsta samhällsklasser. Ni är skyldig dem — skyldig er sjelf att bära ert hufvud högt, följa den väg, som århundradens plägseder för er utstakat. :Ni menar fördomarne, Runer.4 Ni har er säkert bekant, Ann-Charlott alt jag icke är en vän af de samhällsklasser; som ni tillhör... Kanske, om jag lägger handen rätt på mitt hjerta, att jag hatar dem desto mera, derföre att ni tillhör dem.