Aftonbladet – 28 december 1861, sida 1

Jag lofrar det, Ann-Charlott; men det var fråga om de lärdomar, som veilden gifvit er. På det ni icke må tro att jag bara är uu barn numera, skall jag gerna säga er el. å Jag blir ed sträng domare. tVerlden har lärt mig och jag kan det numera utantill 1:mo ... Hon började att räkna på fingrarne. 41:0: att jag är en mycket; mycket högvälboren fröken ; 2:0 att jag är alldeles för förnäm för att göra någontmg annat än sköta min toilett och mottaga artigheter. 3:0 att jag är en liten dåmy som endera dagen skall blifva resenterad på hofvet och 4:0 slutligen förlofvad och gift med en aldra som högvälborhaste grefve eller baron ..— jag säger baron —— jag skulle kanske säga minst baron . Hon upphörde med fingerräkningen då hon uttalade de sista orden. och händerna sjönko nästan vanmäktiga ned i hennes knä.t Men jag vill ickeX, utropade hon omedelbart derefter;-liksom återförd till sig sjelf :af en elektrisk hänförelse, nej, nej jag vill i icke bli: gift med någon grefve eller någon baron, med bara en titel, en tom rang; jag j vill bli gift endast med den jag håller af, I till hvilken min själ och mitt hjerta dragas, ; till hvilken ... E I Hon bröt tvärt al meningen, Sänkte förlägert.sin blick mot marken, som det tyck: ites rädd att möta Runers. Det var icke första gången som en förfärlig, ; men-ändock ljuf aning genombäfvade hans bröst. Med uppmärksamhet hade han föjthenne under det häftiga utbrottet. En djup suck men im sig fram ur bHansbekläntda hjerta; men intet drag förändrades i hans ansigte. Han bibehöll sitt lugn.