Aftonbladet – 27 december 1861, sida 3

(Insändt.) Till Wilhelmina Neruda. Vieuxtemps och Bull och hvad I heten alla, Jag böjer mig för er; — men hjertats vår, I dina toner blott jag återfår, Der Glädjens alla strålar sammanfalla. 3 x Du lärt mig öfver årens makt befalla, Och fast min lefnads sommar snart förgår, Det föga bryr mig nu, när i dess s Så ljufva minnens eko återskalla. Så Konstens Gudom kraft i känslan gjuter Och Sr skatt vår själ förvarar Ifrån vårt lifs de skönaste minuter! Ack säkert på det språk, din ton förklarar, 3 Förtrogna själar tala med hvarandra eget När de som englar ifrån stoftet vandra! B.