Aftonbladet – 27 december 1861, sida 3

någon ny tanke, utan från rysk sida mani-; festeradt redan för ett halft århundrade tillbaka. Han erinrade nemligen om det af ET Elisabeth, den 18 Mars 1742, till det finska folket utfärdade manifestet, hvari hon uppmanar finnarne att helt och hållet skilja sig från Sverge och bilda en egen fristat, under Rysslands protektion och beskydd, samt hotar furstendömet Fin-. land4, i händelse förslaget ej antoges, att med eld och svärd förhärja detsamma. Innan Runer lemnade hufvudstaden var krigsförklaringen redan afgifven. Skälen voro: det försvarsoch anfallsförbund, som Sverge af gammalt ingått med Turkiet, att Ryssland hotade den europeiska jemvigten, att det underhöll tvedrägten inom Sverge, att det i hemlighet arbetade på att söndra Finland från moderlandet, att ryska ministern öppet sökte förleda och styrka till uppror 0. 8. V. i Sedan konungen tagit detta steg drog Ru-i ner sig tillbaka, afvaktande hvad komma skulle. Det var likväl icke endast politiken, som ypptog Runer under hans besök i Stockolm. En dag emottog han en biljett från AnnCharlott, hvari hon bad honom om att möta sig i Kungsträdgården vid en viss utsatt tid. En underbar känsla värmde Runers hjerta, då han läste denna kallelse. Alltsedan han inkastade sig på den offentliga banan, fick hans verksamhet en allt mer och mer verldslig karakter. Sjelfva altaret, åt hvars tjenst han invigt sitt lif, sjönk liksom i bakgrunden; men ännu alltjemt höjde sig från detta altar, liksom öfver ett moln, en ljusets engel; det var trons, hoppets och kärlekens, och som än ropade honom i hans tankar, än vinkade honom i hans känslor till