Aftonbladet – 27 december 1861, sida 2

förblifvit länge inom Hornska huset, hade icke gvissa omständigheter hållit honom var, Ts Till de första af dessa räknade han tillfället att obesväradt och fritt få blicka in i det aristokratiska lägret samt förvärfva sig kännedom om -persöner och karakterer: ett tillfälle af oskattbart värde för hans i samhällsskicket forskande blickar. Men i andra rummet fanns der ock ett litet älskvärdt, täckt barn, en femårig flicka, nära anhörig till general Horn — vi vilja kalla henne blott vid hennes förnamn, AnnCharlotte — som generalen, såsom hennes förmyndare, jemväl upptagit i sitt hus, och hvilken med ER och oskuldsfull i innerlighet slöt sig till Rudolf Runer. Hennes små och svaga armar voro nog starka att hålla Runer qvar. När detivar henne SAS att draga sig undan från :!det äfven öfver barnkammaren utsträckta aristokratiska tvånget — flög hon till hans rum, såsom till en efterlängtad fristad, en oas i öknen. Huru ofta gungade också icke den lilla, liksom en lätt ljusalf, i Runers knä; huru många stunder af bekymmer och missnöje smekte icke hennes små händer bort; huru många råd och förmaningar lade han icke på hennes hjerta; i huru många sagor. — underbara och lärorika — klädde han ieke då sina tankar. oMen Runers lärjungar, Clas och Henrik, redan försigkomna då han mottog dem, begålvo sig efter ett par år till universitetet; och Runer, som förordnades till bataljonspredikant vid ett regemente i Finland, afreste dit. Åren gingo. Han befordrades till regementspastor, och blef slutligen kyrkoherde och prost i en grannförsamling till Wasa. Kallelsen till 1786 års riksdag utfärda