Aftonbladet – 24 december 1861, sida 3

cVänva litet, min gosse. Det var ej som regent, det. Och det är om dina regentår, som vi nu tala. Erinrar du dig ingenting, som du gjorde under de åren ?? Jag inskränkte tryckfriheten ännu mer än Gustaf III hade giort.4 cOm ni vill höra en liten näpen skildring öm hertig Carls och Reuterholms förmyndarregering skall jag läsa upp en visa för er. Hör på, gossar: Det är förfärligt, skrek herr Carl, Man vågar bror min klandra ! Det är fördömligt, skrek hans jarl, När sådant sker af andra. Oss endast tillhör på hans graf Att tadlets färgor rifvå. Jag var en narr den stund jag gaf Åt folket rätt att skrifva. Det är ju fasligt, skrek herr Carl, Att folket vågar skrifva! Det är fördömligt, skrek hans jarl, Man bör exempel gifva. Jag sätter mig på stunden ner, Att en förändring göra: 4 nog man ej får skrifva mer, an får ej heller höra. De: är ju fasligt, skrek hr Carl, Att folket vågar höra! Det är fördömligt, skrek hans jarl, Att ha ett sådant öra. Allenast vi få klander ge, Oel stundom bifall skänka; De andra hafva nog, om de I tysthet blott få tänka. Det är ju fasligt, skrek herr Carl, Att folket vågar tänka! Det är fördömligt, skrek hans jarl, Så lydnans lagar kränka. Ett stort exempel måste ske, Som skall oss aktning skaffa: Man talare och hörare Och tänkare skall straffa,