Aftonbladet – 24 december 1861, sida 3

Chörtts. Så styres detta arma land Af tvenne äkta dåfar! En klok ej finns i deras band, Ty klokheten dem sårar. Och af den framgång tjusade, Som makten dem bereder, Antastas hundbettsrasände Dygd, ära, vett och heder. ÅTrOSDE KarIriet. Memöirer, Uppkommen på min kammare häfde sig mitt. bröst. För att återvinna lögn boörtlade jag papperen: Jag rna fönstret; en-kall höstvind blåste mig till mötes. Den smekte så behagligt, så friskt och kylånde min panna. Då jemvigten i Min själ och i mina tankar återkom, upptög jag min fars skrifvelser. Den första utgjörde ett bref, stäldt till mig. Hans ädla och varma fadershjerta klappade mig der till möte. Oberäknadt några upplysningar om hans sfällning de sednaste åren såsom familjefar, tilltalade han mig direkte. Så gaf han mig I lärorik förmaning för lifvet och vägledde mig med s na råd in i verlden. Han öppnade liksom portarne till min framtid i detta bref och visade mig alla de banor som lågo framför mig, dess sölsken och skuggor, dess tröjder och sorger, dess goa och onda lockelser och pröfningart: Med handen på mitt bröst och blicken fästad på den sjurkånde äftonsolen gaf-jäg det heliga löftet aft söka följa hans råd ätt ära hans minne genom att blifva värdig detter s terförd i mina tankar genom detta bref till mitt fädernehem, till mina föräldrar; till hågkomsten af den tid, då utan all känne: döm om den ställting hvari min fär stod till verlden, allenast känslan dikterade tillgif