ningom ökade han rörelsen, och allt som den ökades höjde sig vattnet åt sidorna och ett tomrum uppkom i midteny: liknande en omvänd kon. Det var här 1 fönstret han stod och fullmånan sken klart in... Det var enda upplysningen vi egde.. Rörelsen med handen brer allt hastigare och lifligare, det tomma konlika tomrummet blef äfven allt större och större, och vattnet dansade -omkring kärlets bräddar med allt snabbare fart. Se, selt ropade han slutligen och Niemi såg dervid sjelf alldeles förskräcklig ut. Genom den ringdans vattnet. gjorde, bildade sig slutligen tomrummet i midten till en verklig kon, med spetsen stående emot kärlets botten. 4Se, se!4 upprepade han och stötte i detsamma till med knifsudden emot botten, hvarefter han drog knifven ur kärlet och slutade. Ve, ve! mumlade han derefter. Jag medger att hans underliga sätt hade någonting stimulerande, allrahelst som, då: vattenytan återigen sjönk tillhopa, en blodiröppa flöt i dess midt. En bloddroppa? Alldeles, en bloddroppe, men jag förmodar att Niemi under sitt arbete med knifven skurit sig i fingrarne. Gustaf III sköts likväl — —4 Det är sannt, han sköts, ja sköts till och med några månader sednare — men, Gudioff, så leker slumpen både med verklighejen och inbillningen. Sedan dess har jag pj sett till Niemi, men efter han lofvat kom ma, skall jag väl ej glömma att kalla -honom. Det skulle vara rätt narraktigt att jäla vid honom nu.? Klockan slog i detsamma. Gubben-for oroligt upp. Jag glömmer alldeles bortmig; Gudi