I till slafveri, ämnar icke revolutioner, men t inspirererar till patriotism.? I Lötner log nästan försmädligt. Ungdomsfantasier, min väp! poesi, om du så vill. Finland, det-lilla, det obetydliga Finland betyder, och det uttryckt på ren prosa, hvarken mer eller mindre än herraväldet i norden; visserligen icke betraktadt nsamt i och för sig sjelf, men såsom supplement åt någondera af grannstaterna. överger händer måste alltid Petersburg darra, i Rysslands deremot — Stockholm. Mellan dessa länder har derföre Finland i århundraden utgjort Eris-äpplet. Hvilken oändlig räcka af politiska förvecklingar och strider, med sina framgångar och motgängar, sina segrar och nederlag, knytes icke också af fresinad och Sverge såsom en annan törnekrona kring vårt fäderneslands blödande tinning. Men jag spår — Gud rår — att vi nu gå den sista striden till mötes.? Det var med ett vida djupare allvar com Lönner yttrade dessa sista ord än han ger menligen brukade. Läsaren torde redan hafva bemärkt, hvad som ock var händelsen, att det fanns någonting högst oegentligt hos honom. Han tillhörde ock. den klass .menniskor, ; som naturen utrustat ganska väl, men som ej fått tillfälle att genom verklig uppfostran och studier fullända utkastet. Han var originel i många tall, snillrik i andra, men kastades deremellan snarare af det ögonublickliga infallets makt än af någon konstantare, djupt och mäktigt verkande kraft. Hans öfvertygelger liksom hans tankegång voro kantiga, icke afrundade. Det -var på någonting zig-zag i hans väsende, som, icke förminskade något af hans redliga afsigter, men som vittnade om någonting, ofärdigt, någontivg omoget. Den negativa eftekten af en gulen men