yttrat, Satt han ger Finland tusan djeflar och icke frågar efter om han mister dett, Hvad säger du nu?4 Farbror, jag säger med er: han är gaJen; men en sak ... Och jag utsträckte åter min! hand efter papperen. Det fanns icke några underskrifter under Irefven, Hvad har ni då för garanti? SAnmärkningen är riktig, men i-sådana tider som vilefva blottställde man sitt hufvud om man utsatte sina namn. För mig behöfves det icke; jag känner handstilarne, kinner mina korregpondenter. 1 den omständigheten att underrättelserna äro öfvereusmmande från fyra olika håll, Stralsund, ilsit, Petersburg och Stockholm, ligger dessutom tillräcklig garanti äfven för en och hvar, som för öfrigt icke känner någonting.4 Det är således er bestämda öfvertygelse att vi få krig. Redan för någon tid sedan sade jag dig det; jag upprepar det nu. Det gläder mig enskildt, farbror, ehuru det kan blifva förfärligt nog för landt.4 CDu ämnar väl dig icke, å nej jag kan icke tro det, du ämnar dig väl icke att gå ut i kriget med? Det ämnar jag, farbror. Gäller det fäderneslandet, vill jag icke vara den siste. Men det blir ett krig, hvari ni komma att gå under.4 Då går jag under, farbror, med mitt fädernesland. : Det är förvånande, anmärkte han, hvad du har tycke af din far. Jag ger mig necken på atthan skulle ha svarät på samma sätt. Men jag kan knappt tro, tillade han med en pröfvande blick, att det ör ditt allvar, Jag reste mig upp.