Aftonbladet – 23 december 1861, sida 2

ENTRE EO I ANAR -— -. FINSKA VETERANER ). MEMOIRE-NOVELL Av O. F. RIDDERSTAD:. På en och samma gång ljöd oemotståndligt ett utrop at verklig tasa fram ur den åskådande folkmassans bröst. Högt uppe i forsen såg man ett hus flytande fram på ett isblock, och då det kom litet närmare, syntes en ung man stå vid husets ena gafvel med en isbill i handen, lugat och kallblodigt blickande omkring sig, afvaktande hvad hända kunde, bi redd attuppbjuda sitt yttersta för att rädda sig. Då bygnaden kom midt i forsen stötte den emot ett grund, hvarVid knutarne lossades i sina fogningar ackssitokeraa Lfördsa. bört. Men isblocket hade stavnat för ett ögonblick och mannen stod änrn qvar. 4Vacklint, utropade jag, Jag hade med ansträngd blick följt mannen. Vid Gud, fortfor jag, det är Petter, långa Petter.4 Du har rätt, svarade Vacklin, 4det är han. Jag mina nu att han för några dafa sedan begaf sig ut till landet — han ade angelägenheter der. Här finnes ingen räddning — han är förlorad.s uTyst!4 8e, sel Det isblock, hvarpå Petter stod, hejdada ett annat och detta i sin ordning ett tredje. 4Förundransvärdt4, utropade Vacklin. Petter hade redan, stödd af isbillen, lemnet förste isstycket och befann sig på det andra och tredje. Med ett sinneslugn, som ver beundransvärdt, mätte han faran samt se ÅA. B. mr 282—285, 287—290, 293, 204och