Aftonbladet – 23 december 1861, sida 2

SJUNDE KAPITLET. Gammalt ooh nytt. Gubben Lönner mottog, alldeles som min far, postdagligen en massa af tidningar och tidskrifter samt bref, försedda med inoch utländska poststämplar. Man behöfde je vara mycket SsKärpsinnig för att inse; a tiden ene såväl son. den andre egnat sitt lit åt den poltioga verksamheten. Hjsällan emottog Lönner sålunda underrättelser, som ingåfvo honom den största tillfredsställelse Men detta var särdeles händelsen en post. dag på senhösten 1807. Framförallt var det ett bref, som syntesfägna honom obeskrifligt. Under det han läste det, gned han sina händer af glädje och ögonen rullade af och an, kastande då och då en gnista omkring sig. Han är galent, mumlade han härvid, Sganska säkert galen. Hvilken lycka! Det skulle utan tvifvel i hög grad påskynda händelsernas utveckling och gång.4 Han såg upp och blicken stannade på mig; ögoneus häftiga rullning upphörde genast och gnistorna i blicken slocknade. Öfver ögongloberna utbredde sig en tunn grå dimma, tunn som andedrägten på ett spegelglas. N Gubben hade lemnat mig några handlingarant afskrifva och jag var upptagen der: med,