Aftonbladet – 21 december 1861, sida 2

Jernberg, protessor F. F. Wahlberg, och N:r 45, Marinstycke (månsken) af hr Edgren, fru Ungroth i Norrköping. — Egendomen Bchästa i Lillhärad i Westmanland är af ben Homeijer jemte inventarier försåld till kassören O. Onhlsson och inspektoren Björk för en summa af 118,000 rdr rmt. MUSIK. En konsert af den utmärkta beskaffenhet, som den förliden onsdag af harmoniska sällskapet å K. teatern gifna, har väl sällan, om någonsin, uppförts i Stockholm, ty, utom valet af trenne så hvar och en i sin art be1. tydelsefulla kompositioner, har utförandet af dem bidragit att göra denna konsert till en musikfest af det intressantaste slag. Den allvarliga ritus-enliga hållningen i Öherubinis Requiem, förenad med en rikedom på våde melodiska och harmoniska skönheter, som bevittna såväl den förträfflige mästarens egenskap af italienare som den allmännare musikaliska ståndpunkt, hvilken han genom graden af sin bildning intagit, hafva ej kunnat förfela att på åhörarne göra ett gripande intryck, särdeles då det ädla tonverket utörts så till alla delar förträff:gt som nu var iallet. Beethovens symfoni i A-dur har förut alltid öfvat den mäktiga tjusningskraft, som letta. oöfverträffliga snilleverk oemotståndigen utvecklar; dock-kan dessutförande denna gång räknas bland det förträffligaste som här någonsin i denna väg presterats. Hofxapellet har härvid i högre grad, än någongång bevisat att det, under en chef, sålan det nu är nog lyckligt att ega, förmår åstadkomma resultater, jemförliga med dem som förvärfvat lagrar åt de bästa symfoniorkestrar i Europa. Hr Norman är en förmåga, som förstår sin uppgift i alla dess detaljer, och denna hans tebut på symfoniens fält såsom ledare af hofkapellet (ty det är första gången som en symfomi under denna säsong af detsamma blifvit uppförd) berättigar oss till de vackraste utsigter inom denna musikgenre, som alltid förblir en af de högsta. Man kan ej annat än på det högsta lyckönska K. teaterns nuvarande styresman att ha varit den, som i rätttan tid kallat herr Norman att höja vårt hofkapell till det anseende, hvartill detsamma verkligen är berättigadt. Också förtjena den artistiska noggrannhet och omsorg, hvarmed hvarje i symfonien medverkande utförde sitt åliggande, samt det samfälta intresse, som eldade det hela, det högsta beröm, såsom de ock bevisa att hotkapellets ledamöter såväl. äro genomträngda af kärlek till konstskapelser såana som denna och afifver att hedra den plats de såsom landets törnämsta :nstrumentalister intaga, som ock att de liflist erkänna den utmärkta anförare, som har att föra deras runor med. den äran?, En önskan, som delas af många, tror ref. sig här kunna uttala, atty om det låter verkställa sig, violinqvartetten, åtminstone vid tillfällen som detta, kunde vinna förstärkning, ty just ett utförsnde sådant. som under onsdagens konsert tillvann sig åhörarÅnes beundran, blir af en ännu mera gripande ich fängslandeart, om violinstyrkan är mera hvad tyskarne kalla ?massenhaft?. — Prosrammets sista nummer, Loreley-finalen, är en af Mendelssohns sednaste kompositioner. Den är utrustad med alla de lysande drag, som utmärka denne mästares författarelynne, ich den utiördes också såväl af mll Andree som af kör och orkester med stort drama tiskt lif och uttryck! Det arrangemang, hvarigenom detta ännu alott omkring ett år, men ien stegradt lycklig verksamhet existerande musiksällskap nu öfverflyttat, till en god musiklokal sådan som K. teatern, kan ej annat än helsas med stort bifall. Så länce hufvudstaden ej eger någon verkligt stor och duglig konsertsal, måste den musikalieka allmänheten tacksanit erkänna det tillm teskommande, som. egt rum, och de gemensamma bemödanden som lifva K. teaterns och harmoniska sällskapets resp. direktioner att åstadkomma. så intressanta och för vår musikaliska bildning så vigtiga resultater, hvarpå denna konsert varit. det första prof. eder och tack åt de män, som med hr Ad. Lindblad i spetsen -gnat. deras nit och verksamhet att åvägabringa detta sällskaps rikt lofvande verksamhet! Heder och tack åt teaterdirektionen som gerom att öppna en po och storartad lokal för sällskapets verksamhet visat sig ega ett lefvande intresse för den musixaliska konstens framgång, samt ej minsta :ack åt alla dem, som med nit och flit deltaga i instuderandet af så herrliga tonskapelser! Särskildt bör man erkänna den stora förbindelse hvaruti man står till de sjungande damerna för de bevis fa en värdig och sann uppfattning af ettför hufvudstaden nödvändigt konstlif, som de lemnat genom att deltaga i en verksamhet, som väl för aågon gång varit på modet.så länge densamma fått instängas inom vissa begränsade cirklar, men hvilken verksamhet de nu fri modigt visat sig erkänna såsom giltig och helig, utan att de behöfva stängas inom anonaymitetens och den trångbröstade fördomsfallhetens nu för tiden lätt betvingliga för LITTERATURTIDNING. Fredrika Bremer, Lifvet i gamla verlden, Co RA INA on mn AR ViENR a Tanelins