Aftonbladet – 19 december 1861, sida 3

vens herrliga vårstrid, forsens epos, Det är en syn för oss i vår afskedsstund. Btt handslag, gifvet vid åsynen af denna naturens-storartade kämpalek, skall aldrig kunna utplånas ur minnet. Jag var redan färdig. Vi begåfvo oss af. Maj månad?, talade Vacklin, under: det alt vi gingo framåt, Chetecknas i almanaeken såsom vårmånaden. Almanackan bedrar 0s5. Moj är i. norden islossningens månad. Men alltsedan jag anlände hit, har ingen nämnt ett ord derom för mig. tVintrarne hafva de sednaste åren varit jemförelsevis milda. Den nu förgångna har deremot variten slräng herre. Framför utloppet af elfven bildar sig under sådana ett starkt isbälte af sex, stundom till och med af åtta alnars fjocklek, samt af en bredd, sträckande sig långt utåt hafvet. Orsaken till denna isens så ovanliga tjocklek är den, aft vatten från forsen emellanåt -uppsväller en aln, någongång tvenne; öfver den förut starka isen, hvilket vatten fryser till och ökar underlaget. När våren kommer, Majsolen smälter snön i den dalsträckning, som genomskärer af elfven, vexer vattnet till ådan myckenhet, att det bryter och lösryeker den ännu starka isen, hvarefter -de sålunda lösbrutna isblocken drifvas fram af strömsättningen till. utloppet och flyta — vräkande och dånande om hvarandra — ned enot hafvet, der iab och dämmer upp Under det N till elfven. Hund nere hade redan samlat sig der. Tuflan framför oss var ock i hög grad: tilldragende: E — Eifven hade vuxit högt öfver: sina bräddar och utbredt sig öfver de lägre delarne