Aftonbladet – 19 december 1861, sida 3

Och derpå vände han mig ryggen. Du kan, Gudiloff, framföra helsningen tilldiv farvror, i foll dutycker-att detjenar någonti Sj Och nu,bästa Gudiloff, har uttömt hela mitt förråd, Du ser att äfven jag kan resa, utan Att draga åskor och stormar med mig. -Bedan jag kom-hean, har jag hela tiden varit upptagen såsom biträde åt domhaivanden i orten, hvadan jag måst undvara ditt umgänge... Och nu; min vän, är tiden itne dör vårt bistå, berläslag, I morgon af seglar jag h ifrån till Åbo, der jag, på min farbrors tillstyrkan, ämnar egna mig åt handeln, Åt handeln?4 utropade jag förvånad. tDet är omöjligt. tOmöjlit? Hvarföra det? CDerför alt din natur icke passar derför. Duxbör plissoldat) Krigare.t CVichafva ju inter krig: tMen-det förestår Oss PHvad har du för anledning till den förmodan?? Naturligtvist teger jag icke föratsägelsen om ett stundande fredsbrott af mig sjelf; men min farbror förespår det. Din forbror är mer än en spåman; han följer med -en-statsmans blick de allmänna angelägenheterna; Trör han på krig? CSomjag säger. Blif-krigare.4 Jag kan ej svara derpå nu; men jag skall öfverlägga derom. Oaktadt Vacklin berättat fammanträffandet med lappen och helsningen till min farbror, såsom en likgilug epi-d, stod den allijemntliftigt för mina tankar, ehuruväl samtalet förde mig-in på andra ämnen. Jag påminte mig att älven min farbror talat om en lapp. Utan all fråga var det