Aftonbladet – 19 december 1861, sida 3

Icke sällan ser man qvinnorna äfvon deltaga i nöjet. Bland detta hvimmel af lappar träffas ock ett stort antal handlande från Sverge, Fin: land, Norge och Ryssland, hvilka för öfrigt äfven köpslaga och göra affärer sinsemellan. Till rlädedrägten skilja sig arne från de öfriga, hvilka i allm klädda på europeiskt sätt, hvare sot me utmärka ig med sitt vilda och yfrviga skägg, sina höga, röda, fyrkantiga mössor och sina fotsida klädesrockar, hvilka sitta väl och tätt intill kroppen ända ned till me jan, hvarifrån och ned till hälarne de bilda vida rynkade kjo.tlar. Rörelsen var liflig, och på femte dagen hade vi utbytt våra varor mot pelsverk. Min farbror ansåg sig hafva gjort en god marknad, befallde in ackning, hvarelter hemresan anträddes. en gick skyndsorht a lyckligt. På fyra dagar voro vi äter här. Men en sak erinrar jag mig just nu. Under det vi voro sysselsatta med inpackningen närmade sig mig en lapp. cMan bar sagt, tilltalade han mig, fatt herra är från Uleåborg. CAn sedan då? Känner -heren en rådman Lönner? Något. ?Jag trodde det. Vill herrn göra mig en tjensty? Rätt gerna, låt höra. He!sx då Lönner från mig och säg honom, att om han vill träffa mig, behötver han blott en månskensnatt kl. 12 ropa milt namn fyra gånger, en cång åt hvart väderstreck. Jag skall då icke dröja att inställa mig. sHvad heter ni? Lika mycket, Lönner känner mitt namn.