Aftonbladet – 17 december 1861, sida 1

Den gåfva, som jag skulle kunna ge, måste vara rätt bes.nnerlig.4 (Kans.e; men min begäran är icke desto mindre ganska enkel. Ser du, Vacklin, du sade sjelf, att vi varit goda bussar tillhopa; men ändå känner jag ganska litet om dig. Allt hvad jag har mig bekant utgöres af de pojkstycken, hvari vi båda deltagit. Men många tungor äro sysselsatta med dig. Man berättar tusende saker, alla lika o räckta och beslutsamma; men hvad är sannt eller cke deri? I korthet sagdt, berätta mig nåot om ditt lif. Mitt lif? Bästa Gudiloff, jag harju ännu knappast börjat lefva. cbu är ung, vill du säga, meni din kraftiga själ har du genomlelvat mer än mången, som åren redan grånat. Mitt lif — -om jag ännu kan begagna det uttrycket — är endast en kedja af vågstycken. Hvad skall du med den pekoroaliesamlingen? Låtom oss tala om annat. Jag släpper dig icke. Vacklin var icke lätt att öfvertala. Omsider började han dock: är född här i Uleåborg. Min far, som fått akademisk bildning, gifte sig redan såsom hofrättsauskultant och antog tjenst såsom stadsfiskal här. Till sin natur glad och frisk, icke utan böjelser för ett älventyrligt lif, kunde han icke qvarhållas vid sitt fredliga yrke, då kriget 1783 utbröt. Han ingick derföre såsom fältväbel vid Kajana bataljon och återkom först 1790 med elt vackert sabelhugg snedt öfver venstra kinden samt i öfrigt med en förstörd helsa. Då döden omsider beredde honom lugn och frid, efterlemnade han sin familj i det största armod. Min mor försörjer sig och de sina med linnesöm. Se der, kära Gudiloff, allt hvad jag tar att berätta.t Du vill icke förstå mig, Vacklin. Jag önskar få några drag ur ditt eget lif, hvar din karakter fått utveckla sig, ditt mod satts på prof, :itt omdöme fått visa sig, hvari dt sjelf framträder. En viss sjelfständighetskänsla inog honom synbarligen vid dennwupp ing. Hanka stade hufvudet vårdslöst tillbaka och ettut tryck at tillit och kraft afspeglade sig i han: anletsdrag. Min karakter, mitt mod, mitt omdöme upprepade han, Snåja! efter du så vill, skal du få ett par drag. Men lofva mig att di ej blir missnöjd med mig för mina oefter rättligheter. Jag har gemenligen aldrig gåt slentrianens vägar. Sörj ej derföre; berätta blott du! Några korta drag således; men hvar skal jag börja. Är det icke bäst, Gudiloff, at jeg hugger mig in hvar som helst.4 tGör det. Nåväl då, du känner kalffeförbudet) men känner, då också att det icke dess min dre går mycket väl för sig att dricka det smyg. Min mor — men du får icke för råda mig för stadsmyndigheterna -— ho: en Evas dotter fö , det vill säg bryterska, som erligen icke äte men dricker al den förbjudna frukten. En dag befallde hon mig alt gå och köp grädda. Jag hade r och var i nekade all Gumman blef ond häftigt lynne, det så 4Hvad, pojke, vill du c röt hon De , genmälde jag Under det s. k. kontinentalsystemets ti n gjort upp ett simpari benägen alt inställa det. J yda din mor?