Aftonbladet – 16 december 1861, sida 3

lifvet, att han släppte sitt tag och raglade tillbaka. Bravo!4 hörde jag en röst vid sidan om mig. Jag såg mig om och igenkände min knäkamrat, Wacklin. Hans uppmuntran gjorde mig godt. Alla de öfriga iakttogo tystnad. Men den långe besten var icke van vid terlag och kunde icke smälta förtrytelsen jdgas gilva sig. Med ökad förbittring ehan ånyo på mig. Det lyckades hö: nom att åter fatta tag 1 min krage, hvaref ter hen pressade. knytnäfvarne hårdt till om halsen, så att jag befann mig såsom i et! skrufstäd. Men äfven jag ämnade med för. dubblad styrka förnya mitt slag. Jag hann dock icke det. Min motståndare lyftade mig pp. om ej mycket, likväl nägot föratt der ter slå ned mig på mina knän. Ettinfeli föll mig dervid in. Jag, låtsade ge efter Böjde mig till och med sjelf under hans ar Men i det ögonblick jag sänkt mir d i Jinie med hans knän, grep jag kralt kring hans ben. Krabaten, oberedd rpå, uppfattade likväl! strax vådan och — förlorade hufvudet:. Med taget kring hans ben reste jag mig åter upp, hvarvid har raglade baklänges omkull, garde mig med sig i fallet, dock si att jag fick min plats öfver honom. Hastigt som en: pil fattäde jag honom äfven nu i kragen och satte mitt knä på hans bröst. Alla omkring mig stodo öfverraskade; det var förmodligen första gången, som deras kämpe lidit ett nederlag af en nykomling. Fordrar ni ännu, sporde jag honom, Satt jag skall böja knä för er.4 Nejlc Wacklin hade hoppat upp på en af bän-karne, Kamrat4, talade han, du slåss så väl