Aftonbladet – 16 december 1861, sida 3

dr a BLANDADE ÄMNEN. Tekniskt. En person, som vill låta förstå, att han varit med när krutet fanns upp?, men som i sjelfva verket torde befinnas vara en verklig krutgubbe, gör sig det besväret att i en till Kapten Puff insänd artikel uttala sin förundran deröfver att i Aftonbladet för i tisdags (läs: måndags) skulle förekommit en underrättelse derom att engelska regeringen förbjudit, cke blott utförsel af salpeter, utan äfven af andra materialier för tillverkning af krut. Detta ger insändaren anledning till några funderingar, som han sjelf behagar finna. intressanta.4 Han menar, att Förenta Staterna hvarken behöfva införa kol eller svafvel, och att det derföre ligger någonting outredt i nämnda underrättelse. Det outredda i saken ligger endast deri att insändaren, som äfven titulerar sig älskare af uppfinningar?, icke kunnat finna på den helt enkla omständigheten, dels att stora upplag uf svafvel finnas i England, dels att andra än vanligt salpeter, men i hvilka salpeter ingår såsom väsentlig beståndsdel, kunna tillgodogöras för kruttillverkningen. Det engelska regeringsbeslutet nämner särskilt -både salpeter, svafvel och salpetersyradt natron (nitrate af soda). — Hästkött-bankott. I likhet med hvad som sker Hos oss söker man i andra länder att utrota den allmänna fördom, som finnes mot hästkötts ätande. Nyligen har: uti Algier ett större antal af stadens högsta embetsmän, officerare af de högre graderna, köpmän och prester förenat sig om en lysande bankett som egde rum i teatersalongen, -hvarvid de, flesta rätterna bestodo af hästoch åsnekött, Ändamålet var, som redan nämndt, att utrota fördomen mot dessa köttslags förtärande. De många rätterna, som förklara: des vara deliciösa, voro tillagade af skickliga kockar, ch en af dessa rätter som tilldrog sig stor ÄR NE och beundran bestod af en ung helstekt åsna. Efter middagen hölls naturligtvis åtskilliga tal till de njntna räcternas lof br ge ätskildes i en lifvad sinnesstämning och de som förr ej smakat hästkött fullt öfvertygade derom att detta är en mycket vilsmakande spis. — Mr Singers kompass. Historien om Columbi ägg är allom bekant och dagligen ser man nya saker exempel på huru de mest iögonen fallande oftast af den aldraenklaste beskaffenhet äro uraktlåtna eller-lenmas ur sigte, så ätt det till och med kan hända, att hvad som knappt ens. kan förtjena namnet af en uppfinning blir föremål för ett patent, hvilken patenträtt i de storufolkrika länderna kan blifva upphofyet till en fortun. Ett slående exempel härpå lemnar en nyligen i England gjord upptäckt, hvarå patent uttagits. ön person vid natnn Singer, son rest mycket, hade nemligen vid åtskilliga tillfällen bemärkt att det är förenadt med olägenhet eller fara att nödgas nyttja artificiel belysning för att nattetid kunna observera kompassen såsom denna vanligt N ENA äro sådana som naturen sjelf gifver dem Det skulle vara eit sällsynt exemplar a menniska att finna någon blaserad der. Om vintern flyger man på den glatta isen i kapp med hvarandra, än på skidor, ön på skridskor, eller bygger ungtlåmen sina snö fästningar, försvarar eller stormar dem med skurar af snöbollar. Om sommaren seglar, ror och simmar man, Ett mer: storartad: nöje änatt styra sin långa elibåt utför Uleå va.tenfall, Merikoski, kan icke tänkas. I Vacklin egde jag den djerfvaste--och skickligaste mästare-i allw dessa icke sällan rätt halsbrytande, men alltid kraftigt lifvande nöjen: Aldre till åren än jag, lemnade han väl skolan kort efter mitt inträde, men vi hade en gäng blifvit vänner och vi förblefvo det. Vid utloppet af Uleå elf höja sig stränderha i branta slutiingar, 50 å 60 alnar i lodrät linie. Om vintern, då djup snö betäcker dessa höjder, utgöra de den uleåborgska ungdomens Marsfält. Här kämpalekes dagligen, ehuru utan vapen och krutrök —— men lekärne äro derföre icke mindre omvexlande, vådliga och eldande. Att sträcka ut på skidorna utför den. branta sluttningen är jemförligt med en kropps fallande i den fria luften. Men ätt derunder bibehålla: sin ställning, att icke förlora väldet öfver skidorna, dertill fordras jemnvigt både i kropp och hafvud. Men eger man det, då är det ett nöje öfver all beskrifning att hängifva sig deråt.Blåsten susar i fårten omkring oss, kroppen kännes så lätt som en fjäder, sinnet så kraftigt som en blixt. Man önskar att färden aldrig slutade utan räckte evigt. Man befinner sig icke mera i en-vanlig sinnesstämning, utan i en utomordentlig. Vinden hinner ej att följa med, man kappas med stormen,