Aftonbladet – 16 december 1861, sida 2

— Följande strandningshistoria berättas a! en korrespondent från Lysekil till GöteborgsPosten: Kapten Rob. Dixon, före detta förande engelska briggen Maria, hemma i Blyth, hvilket fartyg under den orkanlika stormen natten emellan fen 22 och 23 sistl. Nov strandade och blef vrak på ön Burö SO. från Hållö fyrtorn, har ansett som sin skyldighet att få till allmännare kännedom och uppmärksamhet tacksamligen redogöra för den menniskovänliga behandling han vid strandningstillfället åtnjutit. Den 22 sistl. Nov. (enl. sjöräkning den 23) låg bemölda fartyg. i lägervall på vestra kusten mellan Marstrand och Hållö, stampande och arbet nde mot en vestlig storm med tornhöga vågor. För att rädda lif och egendom beslöto kap renen och besättningen efter samräd, att då lotsbåt under den disiga och regniga luften omöjligen kunde utkomma till deras räddning, på egen hand söka hamn, hvarföre man kl. omkring 2 e. m. höll af och länsade undan för vinden för sökande af en ankarplats. Kapten Dixon jemte en man af besättningen äntrade upp i fartygets vant för att söka upptäcka en passage genom brotten och bränningarne, under det styrmannen, en ung rask karl, skötte rodret. Fartyget hade dock knappast hunnit lyfta sig ur ett hiskligt vågdjup, förrän en förfärlig störtsjö: gick öfver detsamma med sådan våldsamhet, att den med ens borttog både masterna och bogsprötet, sopande med sig äfven skeppsratten, hvarvid styrmannen jemte 3 man af besättningen kastades öfver bord och omkommo. Kapten Dixon, som vid masternas fall blef illa skadad, räddade sig dock ollika med 2 sjömän på det redlösa fartyget, hvilket kl. half 3 ce. m. af vågorna kastades upp på Burön, hvarest det för hvarje minut alltmera sönderbräcktes och fylldes med vatten af de vild-samma störtsjöar som vältrade sig öfver detsamma. På denna hafomgifna ödsliga klippa förblefvo nu de tre unga männen utan skydd mot storm och köld, utan eld, mat eller vatten, gående till mötes en lång vinternatt utan utsigt till räddning. Kämpande mot alla dessa svårigheter och upplifvade endast af det sent slocknande hoppet, upplefde de dock dagens inbrott och varskodde då tvenne båtar, hvilka sökte arbeta sig ut till strandningsstället. Efter 20 timmars svåra själsoch kroppslidanden syntes räddningens stund vara n Den för sin räskhet, sitt mod och rådighetlikasom för sin 1 enniskokärlek sig ofta utmärkande f. d. lotsåldermannen, numera salteriidkaren och keppsredaren M. L. Stranne på Smögens fiskläge hade neml. uti egen tillika med en annan båt kommit till deras räddning. Då båtarne skulle närma sig fartyget, visade det sig dock pe att utan den ögonskenligaste lifsfara nå skäret eiler vraket. Efter många fruktlösa försök lyckades det ändtligen de ombordvarande att få en lina från vraket till hr Strannes båt, medelst hvilken de olyckliga skeppsbrutna den ena efter den andra nästan halfdöda halades genom bränningarne och upp i båten. . De fördes derefter till hr Strannes hem, hvarest de fingo tillgodonjuta all den gästfrihet och hjelp, som deras utblottade tillstånd påkallade. ;