Aftonbladet – 16 december 1861, sida 2

kränktes af myndigheterna; att den parlamentariska friheten, systernets besvurna vilkor öppet våldfördes: att tryckfriheten, garanterad såsom samhällets heligaste palladium, obesvaradt förföljdes och qväfdes; att rättigheten att bekläda statens tjenster, så väl inom det civila som militära området, ett af de förnämsta axiomernai ett fritt samhälle, var en privilegiefråga, i tillämpningen af uteslutande aristokratisk natur. Derföre hatar vår tids demokrati ej till samma gradikonungamakten — enväldet, som aristokratien, mångväldet. 5e der nyckeln till 1789 års riksmöte, se der lösningen till den gåta, som är betecknad med säkerhetsaktens tillkomst. Men i detta stora drama, hvars första akt: infaller i början af ett århundrade, och hvars sista ännu icke är afslutad, med nationens frihet och sjelfständighet till mål, med konungamakten till hufvudperson, säsom statsfördragets medelpunkt, med partierna vapenlystet grupperade deromkring och ingripande deri, och slutligen med folket i bakgrunden, såsom korus i det antika dramat; hvilket storartadt skådespel, hvilket omvexlande sceneri, hvilken rikedom på karakterer, hvilket lif och hvilken rörlighet i handlingen, hvilka förvecklingar och upplösningar, hvilka paraleller och motsatser, hvilka situationer, än höga och låga, än tragiska och komiska! Jag sade att sista akten icke ännu är utspelad. ! Den är det icke heller. Svenska folket eldas af en alltför uråldrig frihet för att erkänna och underkasta sig despotismen längre än tidsomständigheterna nödvändigt bjuda det. Århundradets sista akt skall blifva despolismens fall.