Aftonbladet – 16 december 1861, sida 2

tet herrskande; men lyckas det deri, förtrampar det i sin ordning lika intolerant såväl det störlade, som egna bundsförvandter i striden, konungamakten och demokratien. eDemokratien hos oss, hvilande, genom fjerde ståndets politiska rättighet, på en uråldrigare och bredare bas än inom hela det öfriga Europa, strider ock, sönderfallet inom sig, i tvenne fientliga läger. Ett gemensamt och väsendtligt fältrop eger den dock. Anspråk nemligen på en proportionerlig likställighet i rättigheter och privilegier med aristokratien. I denna aldrig hvilande, med korruptionens artilleri och intrigens tiraljörvapen, ständigt fortsatta strid ingå aldrig de väl afvägda monarkiska intressena såsom mål, endast såsom medel, aldrig såsom hufvudstyrka, endast såsom bjelptrupper. I samma stund som. partiet, det ena eller andra, besegrar motståndet och vinner en ;ast ställning på samhällets höjder, är dess rsta bragd att träda i opposition mot allt annat. Blicka vi ut öfver de allmänna förhållandena, taga vi kännedom om lagarnes handhafvande och om resultaterna deraf, studera vi den tidens skrifter, ej allenast de periodiska, utan — och framför allt — den så ikhaltiga politiska brochyrlitteraturen, geiomgå vi de undersökningar som höllos, och le domar som fäldes af de kommissionslomstolar — dessa tiders damoklessvärd — som rikets ständer tillsatte; skola vi finna, it oaktadt den konstitutift erkända friheten, örtrycket gjorde sig gällande vida förderfigare än despotismen någonsin i vårt land utöfvat densamma; att valfriheten, helgad af lagen, undergräfdes af korruption och