Aftonbladet – 14 december 1861, sida 3

Om lotsväsendet. Uti Illustrerad Tidning för den 30 sistl. Nor vember 1ses följande: Väldiga stormar ha under de sista veckorna brusat omkring våra skär, och Östersjön, den lilla vattpussen, såsom våra vesterhafsfarare med ett visst förnämt förakt bruka kalla Honom, har visat att han i sitt vinterhumör ej är att gäckas med. Månget fartyg af god svensk furu, som med rik laddning och vimpel i topp gick ut från våra hamnar, ligger nu som vrak på ku: sten eller har spårlöst försvunnit med de modiga hjertan det inneslöt. Det ej minst sorgliga häri är, att många af dessa förluster af lif och egendom skulle varit besparade om lotsoch fyrdet på våra kuster vore i ett fullt dugligt skick. Visserligen har under den aldrasista tiden ej så få förbättringar häruti skett, men mycket återstår ännu att göra för att utplåna det rykte för ogästvänlighet Sverges kuster ega hos våra egna och andra nationers förande Författaren af förestående rader erkänn?r, att under sednaste tiden förbättringar skett i lotsoch fyrväsendet, och insändaren medgifver gerna, att mera både kan och bör göras för at: bringa det i ett önskvärdt skick. Men om också allt hvad man af staten i detta hänseende billigtvis kan fordra redan varit gjordt, hade dock derigenom mängden af de nu timade sjöskadorna icke kunnat förekommas. Att fartyg i öppna sjöar, der lotsar och fyrar ej kunna finnas, icke förmå emotstå stormen, utan gå förlorade, kan ej tillskrifvas lotsväsendet. Att fartyg af orkanlika stormar blifvit kastade mot våra kuster och icke förmått bekämpa deras öfverväldigande makt, är ej heller lotsväsendets fel. De många strandningarne på Gotlands kuster äro vanligtvis följder af strömmärnes oregelHupdenhet och styrka samt kompassernas felaktighet. et vore dessutom en orimlighet att-af staten fordra, att den skul!e späcka Sverges vidsträckta kuster med fyrar. och lotsstationer. Vid andra länders kuster, der höststormarne rasat, ha sjöskadorna, i förhållände till der framgående fartyg, stigit till vida större antal än hos oss. Deröm tala både danska och engelska tidningspressen; e Imnsändaren vill ej tro, att författarens mening varit att kasta skugga på lotsväsendets embetsoch tjenstemän, eller att antyda att de, med de till SR och medel som nu stå dem till buds, skulle kunnat uträtta mera än de gjort. Detta hade varit en orättvisa. De inzångna berättelserna cm timade sjöskador hvälfva icke skulden derför på lotsarne. Der de kunnat anlitas och blifvit anlitade eller eljest förmärkt fara å färde vara, hafva dessa, klent aflönade, ofta af ansträngningar redan uttröttade män med ett sjelfuppoffrande och berör värdt mod fullgjort sina skyldigheter oeh räddat många menniskolif, hvarom hugneliga underrättelser ofta ingå. Vare nu detta särdt ickei polemisk afsigt, utan för att fullständiga hvad författaren i Illustrerad Tidning yttrat. Måhända tänka han och insändaren skäligen lika i detta ämne. —— ALA (Insändt.)