Aftonbladet – 12 december 1861, sida 3

had års Rällegångsoch Pelissaker. Misshandlingen å egendomen Yttringe: Fabrikören Rendahl har i dag hos Svea hofätt reservationsvis anfört besvär öfver Dandeyds skeppslags tingsrätts den 22 sistl. NovemDer Alarnade utslag angående hans lärling Lars Jäderströms misshandling. Besvären röra :ndast trädgårdsmästaren Pamps frikännanide rån urbota ansvar, ehuru Pamp, liksom öfriga illtalade, inför länsmannen vid hållet polisförör å stället; i vittnens närvaro, fritt och otvunset samt ångerfullt erkänt-att han, jemte Hans Pettersson, utdelat de första slagen. Vidare anmäles besvär öfver att fjerdingsmanren Florn undgått ansvar för utlemnandet at randbojorna, som påskrufvats Jäderström först if Pettersson och sedermera af Floren. Slutlisen anföres besvär öfver det ringa belopp af 10 rdr rmt, som i rättegångskostnad blifvit Jäderström tilldömdt. Pantlånaren Palmqvist. Om Palmqvists äfventyr och öden under sin utländska resa innehåller Dagbladet i dagens Ume en berättelse, hvarur vi återgifva följande: Redan under förlidet år och kanske långt förut märkte Palmqvist sitt obestånd, men med den starka och oinskränkta kredit han egde, var det honom ingalunda-omöjligt att hålla sig uppe och fortsätta sin lånerörelse, utan atthans obestånd blef -kändt af sandra än några få, hans dagliga umgänge och närmaste förtrogna. Bland dessa får företrädesvis nämnas en f. d. studerande Ljunggren och förre bokbindaren Löthman, begge bördiga från Småland, men sedan några år härstädes. bosatta. Nämnde Ljunggren gjorde redan i fjol en färd till de tyska badorterna, der han sökte sin lycka åspelhusen. Det dagliga vistandet der kom honom att vända sin uppfinningsförmåga på ett nytt slags roulette, som han sjelf benämnde det, och i den fulla tron, att han genom denna uppfinning skulle bereda både sin och sina vänners lycka, vände han åter hit och gaf Palmqvist del häraf. Det lyckades honom att öfvertyga P. derom, att han förmedelst NR af ett spelhus vid någon tysk badort skulle kunna reparera icke endast sina egna, utan äfven vännen P:s dåliga affärer, och i tron härpå försträckte honom P. ungefär 1700 rdr, -hvarmed Ljunggren denna sommar gaf sig åter åstad ut till Tyskland. I slutet af Juli månad detta-år begaf sig också Palmqvist åstad, åtföljd af en f. d. handlande här i staden, vid: namn Englund. Om man får tro P:s uppgift, skall han vid afresan icke innehaft mera än omkring 400 rdr rmt. Vid ankomsten till Jönköping lyckades det P. att förstärka sin kassa med ungefär 200 rdr genom lån af en der bosatt person, hvarförutan han i penningar förvandinde ett guldur och några klädes ersedlar. Från denna stad tog han vägen till Falköping och derifrån vidare med jernväg till Göteborg, Här gingo Palmqvist. och Englund ombord å ångbåt, : med hvilken de anlände till Köpenhamn. Dedröjde här endast helt kort och fortsatte resan dels med ångbåt, dels på jernväg. så att de från Altona kommo in till Hambate Detta var helt EE ett försigtighetsmått ai dem, emedan de, kanske ganska riktigt, antogo, att ingen väntade att möta dem från detta håll. I Hamburg uppehöllo de sig blott ett dygn. hvarefter de. gåfvo sig å väg till Wiesbaden, den plats, der de. öfverenskommit med Ljunggren att mötas... De träffade honom också: ganska riktigt der, men denne hade inga glada tidhingar att meddela Se gr) som satt allt sitt ca på Ljunggrens spellycka. Tvärtom med delades balwgsist den oangenäma underrättelsen, att den nya rouletten icke visat sig motsvara hvad Ljunggren förväntat. Väl påstod Ljunggren sig ännu hafva qvar ungefär 100( rdr — en uppgift, som P. sedermera upptäckte vara osann — och .de började nu spela i kompani. De höllo sig hela tiden till rouletten — något som P. numera. lärer ångra, under uttaiandecaf den: förmodan att, om de försökt sig på -trente et quaranteX, skulle det troligtvis gått demr bättre; Efter någon tids vistande ; Wiesbaden fick Palmqvist; sannolikt efter öfver enskommelse, besök af sin vän Löthman,; som. sjelf:.j mäktig tyska språket; medförde sin helt unge son, hvilken af detta språk förstod mers än fadren. Englund, som i samma ändamålvar Palmqvist följaktig, lemnade:denne strax-efte; änkomstenstill. Wiesbaden och tros numera up pehålla sig i Hamburg. Triumviratet Palm: dvistLjunggren—Löthman fortsatte nu, si inge kassan. räckte, sin lycka på spelhusen en Fortuna var dem sällan huld. Snart stod de helt utblottade på mynt, men likt alla andr: spelare Kastade de allt hvad som kunde undva ras på spelbordet. Men nej,sdet ville-ej tagi skruf. Hrr Ljunggren och Löthman råkad: slutligen fast för. polismyndigheterna i Wiesba den. Vi känna ej bestämdt. hvad som föran ltdde deras häktande der, men hafva hört upp T fvas, att de gjort skulder på höteller öchan dra ställen på ett sätt som fört. dem i poli sens händer. Från Wiesbaden försändes de til Erankfurt am Main, der de för närvarande lär: undergå den bestraffning; hvaraf de funnits för tjenta. Palmqvist stodnu alldeles ensam, isak nad af penningar och ur stånd att tagasig fran på egen hand till följd af sin okunn gheåt i ty ska språket. För alt kunna hålla sig uppt nååste han efter hand pantsätta allt hvad-ha egde, och då han blef anhållen, befann han sit i ganska armt tillståhd. Af allavde persedia han var iklädd var han rätter egare till endas byxorna. Det öfriga tillhörde dels Ljunggrer och dels Löthman. Ja; han saknade till ock med sulor i stöflorna. Han togs å en restaura tion, just under det han var sysselsatt att hemt: nyheter ; från fäderneslandet. — — Han skal sjelf hafva yttrat, det han var nöjd med at blifva. af polisen antastad, ty han kunde e: längre uppehålla sig: 5 — Norstedtska målet har i dag ånyo förevarit. dervid ytterligare några märkliga omständighe ter förekommit, för hvilka vi i morgon skol: redogöra. — Räådhusrättens femte afdelning har i dag åter handlagt målet mellan hemslagtaren Jons soh å ena sidan samt stadsfiskalen Köck och po: liskonstaplarne Wiström, Ahlfelt och Pålsson A den andra, rörande den förstnämndes dlaga häktande. Jonsson afgaf nu genom sitt-rättegån biträde, littetatören Uggla, ansvars åståen je Han yrkade att, som han mot sin vi ljaoch medelst det våld situationen innebart blifvit af de tilltalade poliskonstaplarne förd från ett ställe till ett annat; så .måtte -dessa -stanha i ansvar såsom för olaga häktning, såvida de vidhålla sitt påstående att de icke haft befallning af-hr Kock att föra Jonsson till: dennes -bostad:I motsat fall utsträckte Jonsson samma ansvärstälati äfven till stadsfiskalen Kock, för hvars åtgärd att med honom anställa förhör i en Jonsson alldeles obekant tjufsak han dessutom särskildt yrkade? ansvar såsom för missbruk af tjenstebefattning. Mot poliskonstapeln Pålsson yrkades ej något ansvar. Slutligen yrkade Jonssons omhudatt