Aftonbladet – 12 december 1861, sida 2

?På sådant sätt, talade gubben, när han slutade, ärade den aristokratiska frakt onen sin kung 1789, och 1792 föll han ett blodigt offer för samma fraktion. Man kunde derföre också i förväg ER Du ämnar bane-ge; men sjelf din bane får.s cMen timman är redan slaägen, tillade han derefter, och Vi skolå nu sluta för i dag. Låt se att ni ordetligen komma hit vid sammå tid i morgon: Farväl med er! Sedan gubben Yjort sig fri från pojkarne, hvilka nu stojade i rummet, sökande efter sina: mössor, vandrade-han fram och åter på golfvet. cEn förträfflig undervisningsmetod, talade han för sig sjelf, medelst den skall jag gå långt med dem. Gubben var en liten och hopkrumpen man, men liflig och rörlig i sina vänningar. Jag har redan nämnt hans svartakalott och gräa nattrock och det återstår mig blott att tillägga att han bar på sin näsa ett par stora pusöeonmbagar. Det märkvärdigaste hos ela mannen syntes dock vara hans ögon, som, djupt begrafda under de tjocka och buskiga ögonbrynen, vexlade i ständigt olika utiryck, än tugnt och förtröttadt hvilande på ett enda föremål, än rullande med en sällsynt. hastighet omkring, liksom han på en och samma gång ville se åt alla håll; än antogoett matt, nästan glanslöst uttryck, än kastandetuser gnistor omkring sig. Hans kinder voroxbleka och insjunkna; och om pannan äfven var bred och väl formad tätt öfver ögonlinien, rundade den sig; deröfver i en oval. Pojkarne lemnade snart rummet. Gubben fortfor likväl ännu att vandra upp och ned, och jag beslöt att väcka honom ur hans funderingar och tilldraga mig hans uppmärksamhet.